What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 11 mars 2010

NINJA TERMINATOR (1985) Hong KOng/Storbritannien/Kanada, 87 minuter. Regi: Godfrey Ho.



Supermaxad ninjagalenskap!

Inte nog med att man får oövervinnerliga krafter av stayetten, den funkar skitbra som nattlampa också.

Wow! Redan när jag hörde det inledande distade soundtracket förstod jag att detta skulle bli en schyst filmupplevelse. Föga anade jag HUR fantastisk denna film skulle visa sig vara...

Ordföranden för den lokala ninjaföreningen skrattar omotiverat ondskefullt.

Att försöka beskriva handlingen är som att boxas utan händer då detta är en riktig soppa av hastigt ihopklippta sekvenser från skilda filmer. Med hjälp av en underbart usel dubbning har man sedan sammanlänkat de för varandra helt irrelevanta filmblocken. Man lyckas sisådär då det är otroligt rörigt och ologiskt. Här följer dock vad jag lyckades uppfatta:

Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp...

Tre ninjor stjäl varsin del av den magiska "Golden Ninja Warrior"-stayetten, som ger ägaren övernaturliga krafter, då ninjaimperiet som hade den i sin ägo var ondskefullt. En av ninjorna blir direkt dödad av en av det onda imperiets ninjor. Den andre av de tre ninjorna, Ninja Barry (Jonathan Wattis), visar sig tyvärr vara en riktig elaking med sin egen lilla brottsorganisation och han är givetvis bara ute efter den totala makt alla delar av stayetten kan ge honom. Den ende med rent mjöl i påsen är Ninja Harry (Richard Harrison) som till sin hjälp har superslagskämpen Jaguar Wong (Jack Lam) och det är tur det eftersom Ninja Barry skickar hela sin brottsorganistaion på att beslagta de saknade delarna av statyetten. Hans främste underhuggare är en typ i en blond horperuk (??????) som kallas Tiger (Jang Lee Hwang) som ser till att kidnappa den avlidne ninjans syster för att utöva utpressning.

"Me love you long time, mistah! Sucky sucky?"

Puh! Jag känner att det redan blir rörigt här och kan bara konstatera att detta räcker för att ge en plattform åt de fantastiskt ologiska vansinnigheter som sedan avlöser varandra. Som vanligt när ninjor är igång på skärmen blir det skojigt. Jag älskar t ex att de känner sig nödgade att trippa fram med hastiga små steg istället för att ta stora kliv. Men detta är bara en smärre detalj jämfört med vad som händer sedan. I en scen blåser en ninja eld med sit svärd, vilken tur då att hans motståndare tycks ha en inbyggd brandsläckare i sitt svärd! Ninja Harry blir uppringd i sitt hem och svarar i en *trumvirvel* Katten Gustaf-telefon! Jaguar Wong slåss hela tiden - med alla. I en scen frågar han några typer efter en restaurang, vilket givetvis leder till ett rejält kung fu-slagsmål, bara för att vi sedan ska få se att restaurangen ligger precis intill. Min favoritdetalj i filmen är det onda ninjaimperiets budbärare, som är en liten leksaksrobot som gör allt från att med högtidlig stämma delge budskap till att leverera videoband. Oftast gör den söta lilla roboten dramatisk entré i ett rökmoln. Det finns ett onämnbart antal höjdpunkter i filmen som ligger bortom allt vett och all reson. Som extra grädde på moset har man snott* en massa musik och lagt in, allt från Morricone till Pink Floyd!

Lite djurplågeri bara för komisk effekt.

Detta är ingen komedi, vilket bara gör det ännu roligare. Visst finns det lite äckliga buskistendenser i vissa av slagsmålen men Gustaf-telefonen och horperuken t ex, känns mer som en gravt pårökt människas uppfattning om en bra idé. Jaguar Wong, som vi ser mest av i filmen, är lite väl käck med sitt eviga flin och lite Seagal-hårdhet hade inte skadat där. Däremot toppar han Steven i en scen när han örfilar upp en buse så denne gör piruetter. Håll utkik i slutet för tecknet på ultimat frustration... Kort och gott: detta är en underbart dålig film!

BETYG: 6/7 Ett minus för rörigheten annars blir det inte mycket roligare än så här TROTS knappt något blod och ingen nakenhet!

"Jävla sprätt. Komma här och fråga efter restaurang."

Tydligen ser asiaterna något erotiskt i att få stryk då de hela tiden går upp i brygga.

Tror ni mig inte??? Det är väl sant som Peter Wahlbeck säger: "Det är skönt att få stryk - bögstryk."

Ninja Harry: Fräck kamodräkt och mascara.

Ninja Barry: Klassiskt svart och mascara. Yes, det stämmer, ninjorna var pionjärer inom metrosexualiteten!

Bästa mekaniska biroll - genom tiderna!!!

Skapligt hårdkokt! "Hallå? Ådi?"

Kampsportare viker en stor del av sin budget till stearinljus. Det handlar helt enkelt om harmoni, people.

Tre ninjor. Tre klädsmaker. Endast en vinnare...

*Inte en chans att man har fått rättigheterna till dessa stycken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar