What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 31 december 2017

WAITING FOR HARVEY: A BEGINNER'S GUIDE TO CANNES (2000) Storbritannien/Irland, 83 minuter. Regi: Stephen Walker.



Den som väntar på nåt gott...

Våra festivaldeltagare.

I den här dokumentären får vi följa fyra stycken bidrag och deras skapares öden i den prestigefyllda filmfestivalen i Cannes.

-

Till att börja med: Gott nytt år!

Nej, det är inte Harvey Keitel titeln syftar på... Bara att ha det namnet i en filmtitel är ju kontroversiellt i dessa #metoo-tider. Alla som spyr i munnen över maktmissbrukaren och serievåldtäktsmannen Harvey Weinsteins medverkan kan delvis lugnas då han är i den yttersta periferin och mer svävar över filmen som en symbol för den totala makten man måste krypa för i internationella filmsammanhang.

-

Nej, dokumentären fokuserar istället på de hungriga filmskaparna som försöker göra sig ett namn i Cannes. Det är en lättsam skildring med torr brittisk humor. Högst på stegen är fransmannen Erick Zonka som är på randen av ett stort genombrott och visas upp på röda mattan med champagnen strilande. Längst ned - nergrävda i marken under stegen - har vi ett par engelska clowner. Ja alltså, de är inte cirkusclowner eller något sådant utan bara ett par försupna oduglingar som kör sitt eget rejs. Gordon Mason och Eric Loyd heter de och om vi får vara en smula konspiratoriska känns de inplanterade för comic relief.  Ovanför dem på stegen hittar vi Mike Hakata som sliter häcken av sig med gerillamarknadsföring och slutligen den ettrige amerikanen James Merendino som vill få kontrakt av Weinstein genom att reta gallfeber på honom.

-

Kvalitén på den här våfflan känns rätt billig men tempot är bra och hans karaktärer är underhållande. Tråkigast är givetvis Zonka som blir så besvärad av alla intervjuer han måste genomlida och då till på köpet ha någon obetydlig dokumentärfilmare efter sig. Merendino är en enmansshow som har en käft av guld. Hakata är definitionen av att pissa i motvind då han är ett lysande exempel på att hårt arbete och envishet inte lönar sig. Mason och Loyd är ungefär lika dumma i huvudet som man själv var när man var konstant full i yngre år.

Hakata åker ståndsmässigt.

-SPOILER ALERT- Av de medverkande tycks Merendino ha klarat sig bäst. Ja, han har ju t o m överlevt självaste Weinstein! 😃 Hakata gjorde aldrig något mer. Zonka hade tydligen ett långt uppehåll efter succén och pajasarna från England gjorde ö h t aldrig en enda film.

BETYG: 4/7 Lättsam underhållning i dokumentärform. Har man den läggningen kan man även gotta sig åt var gode Harvey är idag. Karma motherfucker!

Vi tror de undvikit superklyschan med kaffefläckar genom att ha ölditon istället.

Zonka gillar den maskulina drycken champagne. Fransoser...

PR är bra att ha när man inte har en film.

Merendino i en passande kavaj. Vi kan upplysa er om att han nu har växt in i den, om man får döma av mer aktuella bilder.*

Merendino har blivit mutad av sin agent som var "död för honom" dagen innan.

Det mesta av marknadsföringsbudgeten gick till kritor.

Apropå marknadsföring. En missräkning med lagboken vänds till PR-kupp.

Att slänga upp sina ruttna tånaglar i nyllet på distributörer kanske kan vara ett bra säljknep?

Zonka med entourage har inte blivit upplysta i förväg om kameran som placerats i limon. Fransk indignation blir resultatet.

Hela filmen.

*James Merendino idag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar