What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 28 oktober 2017

JENIFER (2005) USA/Kanada, 58 minuter. Regi: Dario Argento.



Monsterfetisch

Detta oändliga kvinnohat!!!

Polisen Frank Spivey (Steven Weber) räddar i sista sekunden en ung kvinna från att mördas av en hemlös galning. Kvinnan har ett gravt deformerat ansikte, ett djurs intellekt och kan endast identifieras som "Jenifer". När hon i brist på bättre lösning slängs in på ett mentalsjukhus tycker Frank det gått för långt och kommer och hämtar henne. Han blir snart besatt av henne vilket får ödesdigra konsekvenser.

Jenifer blir alldeles svart i synen av denna #metoo-situation.

Ack dessa kåta män! Så de ställer till det för sig. Nu kanske inte Jenifer hoppar på #metoo-kampanjen då det faktiskt är hon som slänger sig över Frank men den kåta polisens omdöme är väl inte helt hundra... Yes, Udda Film ger sig in i TV-seriernas värld igen men det beror förstås på att det är Argento som regisserar denna episod av "Masters of Horror". Nu blir det ingen mysig vända i giallons underbara värld och inte heller speciellt övernaturligt, om man inte räknar Jenifers uppenbarelse som demonisk. Nej, istället blir det en väldigt förutsägbar skräckhistoria om besatthet och lust.

Den osympatiska katten (what else is new?) väser och drar när Frank kommer hem.

Redan i inledning när Frank räddar Jenifer vet man vart historian ska ta vägen och sedan har vi bara en lång transportsträcka dit. Frågan är då om det är värt resan. Njao, vi är ju rätt förlåtande mot den gamla maestron och även om historian är lövtunn och skådespeleriet är sisådär duger ju detta som TV-underhållning. Vi bjuds ju på en del T&A samt gore för höge farao! Klart roligast är naturligtvis när -SPOILER ALERT- Jenifer mördar och äter upp grannbarnet. Hilarious! Utan nämnda ingredienser hade detta dock varit en oerhört platt episod.

BETYG: 3/7 Inte världens starkaste trea heller för den delen. T&A och skojiga mord räddar dock underhållningen.

Frugan tänker att lite fittbit är bästa medicinen när maken just tvingats döda någon i tjänsten.

Föga anar hon vilken #ihave-instinkt som vaknat inom honom.

Efter det ass-räjpet tvingas hon plötsligt twittra ett saftigt #metoo!

Frank försöker laga sin trasiga karma genom att rädda Jenifer från den gräsliga #metoo-situationen på mentalsjukhuset där den sliskige #ihave-skötaren kommenterar hennes nakna kropp.

Inte undra på att Frank blir smällkåt. Tänk bara vad den där virvlande vårtiga tungan kan göra!

Den osympatiska katten gör det den är bäst på: Uppträder fientligt.

Jenifer har tröttnat på att ta skit. "#metoo kattjävel!"

#Acting

Frank lägger till med ett skamlöst kåtfejs.

Aha! Vårttungan gör sitt jobb.

Jenifer har hittat nåt lämpligt att tugga på.

Jenifer är down med kidsen.

Kylskåpet fullt! Ingen studentlya här inte.

Frank tolkar känt Edward Munch-verk.

Trailer

Jenifer göttar sig.


Hela avsnittet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar