What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 29 september 2017

WEREWOLF SHADOW (1971) Spanien/Västtyskland, 95 minuter. Regi: León Klimovsky.



The wolfman in black

Ni känner igen honom.

Elvira (Gaby Fuchs) och Genevieve (Barbara Capell) åker ut på landsbygden för att hitta grevinnan Wandesas (Patty Shepard) grav och på så sätt få stoff till sin avhandling. När de får soppatorsk mitt ute i ingenstans dyker författaren Waldemar Daninsky (Paul Naschy) upp och erbjuder dem övernattning i  hans lantvilla. Även Daninsky har intresse av att hitta graven så han erbjuder sin hjälp. Deras motiv går dock något isär...

Blodet flyter orangerött!

Nu kanske vi skulle ha sparat den här rullen till valborg för att fylla den temakvoten men filmen har legat i många år på Udda Film-hyllan och vi var helt enkelt sugna på att se denna gamla Naschy-rökare. Filmerna Paul Maschy medverkar i tillhör ju den där märkliga kategorin där filmerna långt ifrån är mästerverk men ändå har en ganska skön mysfaktor. En beskrivning som stämmer rätt bra även på denna våffla.

Ulven låter som en hungrig Scooby Doo, åtminstone i Tor Isedals tappning.

Manuset är verkligen ingen höjdare här och man har tyvärr ej heller till fullo utnyttjat de ascoola filmmonstren. Naschy är som vanligt varulven/Daninsky men hans dåd som ulvperson är relativt bleka rent gore-mässigt, förutom en rolig scen där han tar en rejäl munsbit. De fagra vampyrerna får heller inte tillräckligt med spelrum vilket är synd då de är underbara som de skuttar omkring i slowmotion likt TV-Hulk. Detta är verkligen ett ascoolt grepp och det är långt mer sensuellt att se vackra vampyrflickor fnittra omkring i ultrarapid än en grönmålad Lou Ferrigno (även om den senare förstås också har sin charm!) För lite extra effekt har man även ett schyst reverb på vampyrgrevinnans röst. Även Hin Håle dyker upp i en cameo men är tyvärr reducerad till en skuggfigur.

Vin och grepar till folket. Det är Satans melodi.

Trots sparsmakat med T&A samt gore är detta ändå en mysig och murrig eurohorror med gotisk känsla. Daninskys rustika villa och de gamla klosterruinerna utanför Madrid skapar en skön backdrop till Naschys skojiga varulv och de fnissiga vampyrerna. Bifigurer som beter sig märkligt dyker upp och kryddar anrättningen ytterligare. Helt okej.

BETYG: 4/7 Svag fyra men ändå helt okej när Naschy släpper loss sin håriga paradfigur för miljonte gången.

Hur man gör en avrättning riktigt filmisk.

Tänk att det alltid finns en rik snubbe med rustikt hem till hands när man får soppatorsk i obygden.

Kuddkrig? You wish.

Daninskys syrra smyger in på natten och beter sig.

HBTQ.

"Hm, Daninskys tvättstuga ser lite suspekt ut..."

"En grav på ohelgad mark som påstås härbärga ett vampyrlik? Den måste vi gräva upp!"

"Det där korset har väl ingen funktion i hennes bröstkorg heller?"

"Rackarns! Jag skar mig illa så det droppar hejvilt..."

OMG! They killed Kenny!

Någon påtar i jorden - underifrån.

Såja. Sug nu ordentligt.

En tjej som för första gången på riktigt förstår hur skönt det är att bli avsugen.

Tur att Daninskys creepiga vaktis kan bjucka på skjuts.

Man kan känna igen en vampyr på deras kantiga kroppar samt deras GIGANTISKA fötter.

Vampyrer just wanna have fun.

Oj Paul! Vet du vad klockan är slagen?

Just det. Dags att raka sig.

Varulv med facial. Vill ha mer.

När lättjan smyger sig på hos vampyrerna.

Varulvs-bondage!

Creepige vaktis är på väg att få till det.

Varulvar älskar bacon.

Det råder ingen som helst brist på J&B.

Titta! Vampyren har pyntat med julstjärnor i klostret.

Kramizar.

Total bukkake-vampyr!

Trailer

En version av filmen som är någon kvart kortare.

Fler av Naschys ulvrullar som avhandlats här:




onsdag 27 september 2017

CUT AND RUN (1985) Italien, 90 minuter. Regi: Ruggero Deodato.



Gut and fun!

Michael Berryman går till våldsam attack.

När journalisten Fran (Lisa Blount) och kameramannen Mark (Leonard Mann) undersöker ett våldsamt knarkrelaterat händelseförlopp snubblar de över sitt livs story då de hittar bevis på att mannen som egentligen låg bakom Guyana-massakern fortfarande är i livet i Colombias djungler. På ett foto de hittar finns även en ung man som ser ut att kunna vara deras chefs försvunne son, så de beger sig till det gröna helvetet för att finna den unge mannen samt få sina livs intervju.

Notera oberörd papegoja till höger.

Av någon anledning hade vi fått för oss att vi hade sett den här filmen för länge sedan men märkligt nog kunde man bara komma ihåg någon scen där Michael Berryman hoppar upp ur floden som en galning. Vi tänkte då att vi kör något så ovanligt för oss som en repris. Det visade sig då att vi inte alls sett den här gamla pärlan.

Till slakten hör våldtäkt.

När vi satt och kliade oss i våra kollektiva huvuden över märklighetsfaktorn i att ha glömt se den här rullen slog det oss också hur mycket vi underskattar Ruggero Deodato. Karln har gjort några brottarklassiker som exempelvis "Cannibal Holocaust" och "The House on the Edge of the Park". Det är ju sällan man inte blir underhållen av hans filmer och våldet han bjuder på är ju inte att leka med.

Med betoning på "våld".

När man talar om våldet... På vilken filmutbildning som helst får man säkert lära sig hur viktigt anslaget i en film är och i den här våfflan kan man verkligen snacka anslag då Berryman och hans glada infödingsvänner ger sig på en improviserad knarkverkstad på Amazonasfloden. Attacken är skoningslös och brutal samt kryddas förstås också med våldtäkt, så när Berryman -SPOILER ALERT- halshugger de arma kvinnorna är dådet i princip barmhärtighetsrelaterat. Det fortsätter sedan filmen igenom med det ena brutala mordet efter det andra, däribland en massaker som känns som en blinkning till "Scarface" (även denna i filmens början!)

Bakom sina solglasögon tittar Richard Lynch fram.

Manuset känns inte helt hundra men med det nonstop-skeende som pågår är det skit samma. Deodato skapar ju en nerv i filmen ändå så det talar för hans effektivitet som regissör. Musiken av Claudio Simonetti är ofta hyllad men här är den verkligen ingen höjdare. Med undantag av några sekvenser där han effektivt utnyttjar sitt sydamerikanska arv är det riktig crappig 80-talsmusik och värsta sorten han manglar ut. Man förväntar sig originellare alster av en gammal Goblin-medlem.

BETYG: 5/7 Riktigt brutal action och full fart i det fuktiga gröna infernot.

Lisa Blount verkar mäkta imponerad av Leonard Manns vresande.

Innan Eriq La Salle spelade introvert läkare i "E.R." gjorde han billiga imitationer av "Starsky & Hutch"-hallicken Huggy Bear.*

Toppmatad VHS! 👍

Gamla Rutan på väg in i det Gröna Infernot.

Efter en våldtäkt är det alltid extra skönt med en dusch.

Ehh, du har ett skärsår på halsen...

"Ihh! Är det Howard Vernons huvud som ligger där?"

Pippifågeln får sig ett gött skrovmål.

Hon verkar ha en klart avvisande attityd mot den anorektiske badaren.

Bara en tapir på simtur. 💗

Ser ut som den där macheten behöver slipas lite.

Trailer

En vaken person har lagt ut exempel på våldsscener med engelskt tal vilka "inte fanns" enligt Anchor Bay som kör med italienskt tal under själva gore-scenerna.

*La Salle spelar en hallick som heter Fargas. Hallickkaraktären Huggy Bear i "Starsky & Hutch" spelas av Antonio Fargas. 😊



lördag 23 september 2017

SYNDICATE SADISTS (1975) Italien, 90 minuter. Regi: Umberto Lenzi.



Tha original Rambo!

Ni känner väl igen honom? Rambo!

Hårdingen Rambo (Tomas Milian) återvänder hem till Milano för att träffa sin bror som jobbar som hyrsnut åt ett säkerhetsföretag. Brodern blir dock mördad när han ger sig efter en liga som kidnappat en pojke. Rambo bestämmer sig för att hämnas genom att spela ut kidnapparligan mot ett rivaliserande gäng.

Nu då?

Just det! Långt innan Sylvester Stallone klädde sig i säck och praktiserade självkirurgi dök original-Rambo upp på the mean streets of Milano. Enligt uppgift var det Milian själv som råkat läsa David Morells bok "First Blood" på en flygresa och fastnat för karaktären. Av någon anledning fick italienarna inte loss rättigheterna till storyn så man kokade ihop en ny story med en enslig tuffing vid namn Rambo fast med ett händelseförlopp snott från Sergio Leones "En Handfull Dollar".

En cool typ utövar karate i utsvängda jeans, inte pyjamas.

Lenzi sviker sällan i sina snut- och brottsfilmer och heller inte i denna. Det är full fart och "forta bilar". Apropå "forta bilar" så känner sig nog även Milian som Steve McQueen när han flyger fram på sin båge på den milanesiska landsbygden.* Milian är f ö utmärkt i rollen som den stökige men charmige rebellen alla gillar, förutom skurkarna förstås.

Bara Tomas Milian kan vara ascool i en virkad mössa.

Detta är såklart inget mästerverk men det är skön underhållning med en del skojiga våldsscener och ett mysigt soundtrack av Franco Micalizzi. Femi Benussi behåller dock paltorna på.

BETYG: 4/7 Charmige Milian med virkad beppemössa sätter skräck i buset. Klart underhållande.

Ring så smuttar vi.

Stenhård biljard.

Ett solklart fall av överdos.

Femi Benussi med nonchalant klädsel.

Skotthål i skinnpajen?

Inget som inte lite gaffa kan lösa.

Forta bilar!

Han känner sig som Steve McQueen.

Druckit för mycket?

Trailer


Lite avkopplande biljard.


Franco Micalizzis sköna ledmotiv.


Ytterligare Micalizzi.

*Ni som kan er könsrock vet vad vi refererar till...