What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 30 mars 2017

BERBERIAN SOUND STUDIO (2012) Storbritannien, 92 minuter. RegI. Peter Strickland.



F-f-f-foley...

Den enda som är giallo i filmen är den fina titelsekvensen (som givetvis är metasekvens för filmen i filmen...)

Den timide engelske ljudteknikern Gilderoy (Toby Jones) åker till Italien för att dela med sig av sin expertis åt en lokal produktion. Eftersom hans bakgrund är barnprogram och naturfilm blir han förvånad över filmen han ska jobba med är en brutal skräckfilm och han ska inte bara ratta ljud utan även hjälpa till med att skapa de blodiga ljudeffekterna. Jobbet blir snart en mardröm för Gilderoy - bokstavligt talat.

Okej då, den anonyme projektoroperatören har svarta läderhandskar.

En film om filmskapande har potentialen att bli metaporr för filmälskare. När filmskapandet dessutom handlar om skräck bör man förstås känna sig ännu mer hemma. Den här filmen nämns även ofta i samma andetag som nyligen av oss recenserade mästerverket Amer (2009) så självklart skruvas våra förväntningar upp - även om vi gör en poäng av att inte kolla trailers eller läsa om filmer vi ska titta på i förväg.

Klassisk italienskt filmarbete.

Sååå...hur möttes då våra ofrivilligt högt ställda förväntningar? -Infoga här plågsamt lång tystnad- Om vi säger så här: Att ständigt dra upp den här filmen när man diskuterar "Amer" är som att likställa Stephen King's pekorala egna version av "The Shining" med Kubricks mästerverk. Att nämna den här filmen när man talar om gialli är som att dra upp Nic Cage när man talar om skådespelare.

Som ni ser på högra herrens hand talar han italienska.

Vi kanske nu ska hänvisa till presentationen av den här bloggen där vi faktiskt nämner att våra recensioner påverkas av rådande humör, för stämningen på Udda Film-redaktionen var ovanligt låg när vi kollade in den här rullen. Dessutom ställdes den här rullen i direkt kontrast till filmen vi såg precis innan - som då råkar vara ovan nämnda mästerverk "Amer". Med det sagt känner vi oss ändå rätt blåsta på en bra film när vi fick se den här långtråkiga mesiga historien.

Inlevelse är viktigt.

Trots ett hyfsat jobb med filmens utseende får man inte känslan av vintage-film här och lattjandet med verklighetens sammansmältning med fantasin, som då är en förmodad flirt med italiensk genrefilm, känns bara långtråkig och intetsägande här. Vi skiter faktiskt högaktningsfullt i den lille engelske töntens öde i den här filmen och när då hans söndervittrande psyke är det centrala blir det förstås ganska andefattigt för oss.

Hm, okej ett giallo-öga då.

Vi kan heller inte imponeras av ljudet - just p g a att vi precis sett "Amer".  Tvärtom, är vi snarare irriterade över de inslängda svinhöga kvinnoskriken. Det känns ungefär lika skoj som när äcklig TV-reklam brakar igång 97dB högre än programmet man tittar på. Alla referenser till genrefilm och dito regissörer som ska vara så smarta har vi sett skojigare blinkningar till. Ja jävlar vad griniga vi är! Next!

BETYG: 2/7 Av vår tjuriga recension att döma skulle detta bli en etta men det vore för orättvist då det ändå är en välgjord våffla.

Hello doggie!

Grönsaksmassaker.

Kulturkrocken när den lille britten får en fallisk vindruva i munnen av italienaren.

Röstprov. Verkar vara samma skola som Steven Segals casting...

En märklighetsmin på bioduken måste betyda att vi befinner oss i en metaverklighet.

META!

Trailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar