What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 27 februari 2016

AMOKLAUF (1994) Tyskland, 58 minuter. Regi: Uwe Boll.



Människan vill överleva till varje pris. Varför?

En tysk bonde är alltid korrekt klädd.

En man lever i ensamhet med sin TV och filosoferar över människans desperata vilja att leva vidare. En dag bryts monotonin av att hans kvinnliga granne ringer på dörren och hans liv tar en ny vändning.

Dags för skörd!

När vi läser vad vi just skrivit ter sig denna film nästan som en potentiell solskenshistoria och inget kunde vara längre från sanningen. Istället serverar Boll oss en nihilistisk historia om en ytterst avstängd man vars enda bränsle tycks vara de VHS-inspelningar han tittar på om och om igen: En skön mix av gameshows, "Faces of Death" och porr.

Vadan denna pessimism?

Ensamheten kan göra hemska saker med en människa och den här rullen är ett exempel på det. Det intressanta är att vi inte får minsta lilla vink om att mannen skulle lida av sin isolering utan han framställs som fullkomligt känslokall och näst intill robotlik. Detta accentueras av hans utseende som närmast för tankarna till en Kraftwerk-parodi.

Ah! Denna underbara existentiella nihilism.

När det sedan slår över för honom sker detta bara som en naturlig utveckling i händelseförloppet och vi märker aldrig att hans sinnesstämning ändras i detta ögonblick. Det här gör filmen till det intressantaste verk vi sett regisserat av Boll, som är ökänd för sina usla mainstream-filmer med tajt budget. Samtidigt är filmen väldigt långsam, vilket är nödvändigt för att gestalta monotonin och meningslösheten i karaktärens liv, så det blir rätt tråkigt att titta på. Vi är helt enkelt inte roade eller berörda av filmen även om den serverar ett intressantare djup än vi är vana att se från den gode Boll.

BETYG: 2/7 Tyvärr får vi säga då denna rulle är bättre än det mesta Boll gjort men mörkret ger oss inget.

För att cementera det nihilistiska budskapet rullar vi denna bild i drygt 1½ minut. Ja, det är tyska "The Price is Right".

Hemma och pysslar i köket, därför adekvat klädd.

"Jävla grannar. Vad menar hon med att hälsa? Hora!"

När eftertexterna rullar får vi veta att denna bedårande skådis heter Baxter. Vi älskar givetvis detta vilket ni kan förstå om ni gör en sökning på vår sajt.* :-)

Fler djur.

Hycklare som vi är tycker vi synd om denna fisk som får sätta livet till för en film.

Detta är ändå första halvan av 90-talet. State of the fucking art!

Vår protagonist varvar gameshows med slaktvideor och denna bekanta film.

Dags att knoppa. Pyjamas på.

Då kommer den existentiella nihilismen...

Korrekt onani på tyskt vis!

"Eins zwo, eins zwo..."

Självklart krävs visuell stimulans i form av tyskdubbad skäggig porrfarbror.

"Det var väl själva fan! Grannjäveln dyker upp precis just när man ligger och älskar med sin säng."

Nu får grannjäveln lydigt titta på, samtidigt som livet rinner ur henne.

"Ich bin ein Model und ich seh gut aus."

Vår hjälte ger sig ut och propagerar för NRA.

Slutscenen. Slowmotion och Strauss!

*Okej då. Här är en direkt länk**: VAD ÄR DETTA?
**Nej, det är inte en särskrivning era puckon. Vi ville skilja på "direkt" och "länk". ;-)


onsdag 24 februari 2016

THE PLAGUE OF THE ZOMBIES (1966) Storbritannien, 90 minuter. Regi: John Gilling.



En Allians-utopi!

Söt Slipknot-docka med ketchup på.

När en mystisk och dödlig epidemi bryter ut i en by i Cornwall åker professor Forbes (André Morell) och hans dotter Sylvia (Diane Clare) dit för att försöka hjälpa professorns f d elev Dr. Thompson som är maktlöst bara kunnat se på när den ena bybon efter den andra vikt hädan. Vidskepelsen i byn har inte heller hjälpt till då den unge doktorn inte fått tillåtelse att obducera kropparna.

"Botten upp butches*!"

Eftersom vi på Udda Film simmar i en pool fylld av ickegranskade filmer är det lätt hänt att riktigt klassiska filmer faller i glömska och förblir osedda. Denna film är ett typexempel på en sådan. Hammer brukar ju leverera också så det var ändå lite märkligt att vi inte tagit oss an denna tidigare.

Superentusiastisk trumslagare.

Vi finner oss direkt till rätta i den mysiga matinéstämningen som är ett kännetecken för hammerfilmerna och inledningen lovar gott med en exotisk voodooritual. Lite skoj är också jargongen som råder mellan far och dotter i deras första scen.

En räv!

Även om det dröjer ganska länge innan de odöda dyker upp rullar filmen på i ett hyfsat tempo och bristen på våld och de sexiga urringningar man annars så ofta får njuta av i Hammers vampyrfilmer gör inte speciellt mycket då dem klassiska mysteriemysfaktorn är relativt hög. Det blir vartefter lite våld och zombier men under tiden underhålls vi av byns gåtfulle patron, som råkar låta väldigt lik James Mason, som trots sin adliga charm omger sig med en skara huliganaktiga rävjägare!

BETYG: 4/7 Solid fyra för den sköna hammerstämningen.

Det gör en sann djurvän glad.

Ånej, vilket huliganpack.

Som sann djurvän lackar unga fröken.

Huliganerna stormar in i byn.

Men vad tar de sig till???

Snudd på respektlöst...

Engelsk diskbänksrealism!**

Läckert fetischistiska övertoner på denna scen.

Busted.

Att direkt samla upp blod på någon som skurit sig känns som adekvat akutvård.

Bara för att man har lik hemma behöver man inte ha dem i garderoben.

Undra vad voodoopatronens rytmsektion får i lön. De verkar ha jourtjänst.

Så här skojig var aldrig religionskunskapen.

Slipknot!

Väldigt söt zombie.

Mindre attraktiva odöda.

Nu förstår vi vad han skulle med alla zombier till. Det var ju naturligtvis ett FAS3-projekt!

Trailer

*Ja, det skulle ha stått "bitches" men eftersom felskrivningen var så rolig får den stå kvar.
**F ö skönt udda scen med två "nobla" 1800-talsläkare som står och diskar.

söndag 21 februari 2016

NINJAS (2010) Brasilien, 26 minuter. Regi: Dennison Ramalho.



ACAB m h a Jesus

Jajemen!

Jailton (Flavio Bauraqui) är en färskt snut som under ett uppdrag i ren rädsla råkar skjuta en oskyldig pojke. Hans partner reder ut situationen genom att arrangera en självförsvarssituation men Jailton plågas då istället av pojkens vålnad. Hans kollegor har en brutal lösning på problemet och kanske kan även hans religiösa tro kan hjälpa till?

Exakt vad menar du..?

Intressant kortfilm vars inledning är en smula lam då nämnda pojkvålnad är allt annat än skrämmande. Här har regissören missat att skapa den kusliga spökstämning som var ämnad. När historien sedan tar en vändning förvandlas kortfilmen till en otroligt brutal och rå örfil för tittaren och serverar cyniska sanningar.

Jesus med en förkolnad snippa på magen.

Redan öppningsscenen känns som en cynisk attack på religionen och bäddar samtidigt för det senare budskapet om själens korruption. Det är en smutsig verklighet Ramalho lyfter fram ur São Paolos favelor med poliser som är minst lika kriminella, om inte mer, än buset de jagar och han visar på hur lätt det är att den mest välmenande människan kan dras in i den korrumperande spiralen.

BETYG: 4/7 Ganska stark sådan för sitt brutala sätt att leverera budskapet. Första tredjedelen drar dock ned betyget.

Oops.

Jailton har ångest. Inte underligt med sån konst på väggen. Ni känner väl igen tavlan?

Strutter!

Verkar vara ett gäng riktigt bad lieutenants.

På NRA-möten använder de inte en bulle när det är dags att samlas nakna i en cirkel...


Hela våfflan.