What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 31 december 2016

THE STRANGE COLORS OF YOUR BODY'S TEARS (2013) Belgien/Frankrike/Luxemburg, 97 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.



Arkitektur med rum för gloryholes

De svarta läderhandskarna: check.

När Dan (Klaus Tange) kommer hem från en affärsresa upptäcker han att hans fru är försvunnen. När han börjar höra sig för i den märkliga flerlägenhetsbyggnaden de bor i blir saker alltmer förvirrande. Är frun försvunnen eller rent av död? Dan befinner sig mitt uppe i en mardröm där han snart får svårt att skilja den från verkligheten.

En fin vass kniv: check.

Gott nytt år önskar vi den hord av besökare vi har här! Det är neo-giallo-tajm här på Udda Film. När vi bänkade oss framför den här rullen imponerades vi genast av den visuella upplevelsen med fantastiskt foto och scenografi. Rena rama giallo-porren! Extrema närbilder, svarta handskar, blänkande knivar och så förstås de fantastiska färgerna. Spridda skurar av "Fan vad snyggt!" och "Så jävla coolt." kunde höras i Udda Film-soffan.

Grälla färger: check.

Tyvärr måste vi då säga att filmen även drogs med ett annat klassiskt giallo-kännetecken: Den abstrakta handlingen eller snudd på brist på sådan. Med bara visuell filmporr och surrealistiskt berättande blir det lätt som med riktig porr - man tappar helt enkelt intresset när upphetsningen går över. Vi är så ADD-iga här på Udda Film att vi inte har ork att plöja filmen fler gånger, vilket rekommenderas av entusiasterna, för att nysta i detaljerna som då ska ge svar på alla frågor. Ni får föraktfullt avgöra om vi är för utvecklingsstörda för att fatta allt på första försöket eller om det möjligtvis kan vara en brist hos filmskaparna om de inte lyckas fånga hyfsat begåvade människor efter en genomtittning. Vi kan också tycka att man kunde ha taggat ned en smula på effektrunkeriet då allt som var "så jävla coolt" och "snyggt" i inledningen till slut blev ganska devalverat efter alla upprepningar.

Locations: check.

Även om filmmakarna tappade oss efter ett tag kan vi inte helt döma ut våfflan som flirtade så vackert med Argento och bjöd på många fina recyclade musikstycken från de gamla italienska mästarna. Det blev dock lite för mycket av det goda.

BETYG: 3/7 Vackert som tusan och rena rama giallo-porren. Tyvärr effektsökeri-overload och för abstrakt handling.

Extrema och stajliga närbilder: check.

I synnerhet, extrem närbild på öga: check.

Här bjuds det även på kreativ split screen.

Negativ nakenhet. Finns egentligen ett sådant begrepp?

Amsterdam?

Riktigt trippy.

"Don't make me angry. You wouldn't like me when I'm angry."

Fuck Gillette!

Var det detta Electric Boys sjöng om en gång i tiden?

Som sagt, locations locations.

Här kan vi avslöja att vi till slut gav upp vårt Nikon-hat och stegade över till den mörka sidan.

Mrs. Wookie?

Teaser

Trailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar