What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 21 december 2016

LOS BLUES DE LA CALLE POP (1983) Spanien, 83 minuter. Regi: Jesús Franco.



Smoke it again Sam

Detta är Macho Jim som Felipe Marlboro ska leta efter...

En kvinna anlitar den berömde privatdetektiven Felipe Marlboro (Antonio Mayans) för att hitta den försvunne ex-pojkvännen Macho Jim (José Llanmas). Det visar sig att denne på något vis är inblandad i skumma affärer och sökandet tar Felipe till den korrupta staden Shit City där han genast hamnar i klammer med bossen Saúl Winstons och hans män. Han får dock oväntad hjälp av Winstons fru Butterfly (Lina Romay). Men i Shit City blåser alla varandra...

Många "punkare" i Benidorm...ehh förlåt - Shit City.

Vi dammar av en av våra gamla favoriter här på Udda Film: Jesús Franco. När man ser en film som denna kan man dock fråga sig varför han är en sådan favorit. Här har vi regissören i sitt esse - och då menar vi i den obegripliga världen han verkar trivas bäst i. Det sägs att den här filmen var en av hans absoluta favoriter och då förstår man att han trivs bäst när han gör filmen helt åt sig själv och inte för att tillfredsställa någon publik.

De är...punkare.

Detta är en slags film noir-spoof där de rökiga svartvita bilderna bytts ut mot färgglada scener ofta "förgyllda" med kitschiga filter på kameran. Tanken ska tydligen vara någon slags serietidningsestetik. Sedan börjar hans referensvärld flyga oss högt över huvudet. Av någon anledning vräker han på med en massa ragtime-jazz på soundtracket vilket är ganska enerverande och varför har flera huvudkaraktärer namn efter kända cigarettmärken? Marlboro får även stryk ett par gånger av en underhuggare som dansar flamenco mellan slagen och sparkarna (!?!?)

Nej, varken Billy Joel eller Jerry Lee Lewis. Pianomannen är allas eder Franco himself.

Filmen känns m a o som en föregångare till alla de experimentella lågbudgetvideor Franco gjorde i sitt livs skymning. Tyvärr är det inte fullt så mycket naket i denna som i de filmerna men Lina Romay bjussar i alla fall på lite T&A då hon förutom att vara gangsterfru även extraknäcker som en sengångaraktig strippa.

BETYG: 2/7 Jobbig lek med film noir-genren som perverteras av glad charlestonjazz...

Vår detektiv ska just utsättas för en flamenco-attack.

Klaus gör en cameo.

Fräscha regnbågs-flares Franco slängde in överallt.

Just det. Ta en titt till på dörren. Ni kanske listar ut vad det är.

Macho Jim är...jajemen - punkare!

Lina Romay visar sig från sin bästa sida.

Hon har andra fina sidor också.

Ånej! Inte ytterligare en FLAMENCO-ATTACK!

Shit City. En av våra redaktionsmedlemmar kan intyga att känslan är den samma där såhär 33 år senare.

Lina "dansar" lite till.

FYI: När Lina Romay har den blonda peruken på sig är hon skådisen Candy Coster. Detta ska EJ förväxlas med karaktären hon spelar som i detta fall heter Butterfly...alias Genara Johnny Walker. Är ni med?

Jesús, det pervot, älskade att se sin Lina i heta scener med andra män.

Här får han faktiskt till en riktigt erotisk scen - och då utan att att kön placeras inuti Lina.

Vad vore en Franco-film utan lite oskärpa?

Until next time mofos!

Punkare och flamenco-attack!!!

Lite boogie woogie i punkbaren med Jesús.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar