What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 27 juni 2015

THE LAST HUNTER (1980) Italien, 96 minuter. Regi: Antonio Margheriti.



Djungelkrig al dente

"Me love you not so long time."

Efter en allt annat än avkopplande permission i vietnamkrigets Saigon ger sig Kapten Morris (David Warbeck) ut på ett specialuppdrag bakom fiendens linjer där han ska spränga en radiostation. Han slår följe med en handfull män samt krigsfotografen Jane (Tisa Farrow) och kämpar sig genom djungeln som döljer otäcka överraskningar bakom varje palm.

Pistol med inbyggd ficklampa för smidigare självmord.

De underbara italienarna är aldrig sena att casha in på den senaste hollywoodsuccén och här ger man sig glatt på vietnamkrigsgenren. Den första vågen det vill säga med "Apocalypse Now" och "The Deer Hunter" som förebilder. I god exploitation-anda fimpar man poesin och underliggande budskap och lägger allt krut (bokstavligt talat) på våldet.

♫"Huey Huey, I really gotta go now!"♫

Resultatet blir en inte alltför intelligent krigsfilm späckad med skottlossning och blod. Man lägger dock till en liten politisk twist i filmen för att inte verka alltför hjärndöda men huvudsaken är förstås att bjuda på lite skönt videovåld och det gör man riktigt bra. Budgeten tillåter lite roligare effekter än vad vi är vana att se från de otaliga vietnamfilmer som senare producerades i Asien. Det bjuds på fin italiensk gore, skön funkig orkesterdisko av Franco Micalizzi (som kanske inte är helt passande men ack så mysig) och framför allt  de välbekanta fejsen tillhörande Warbeck och Farrow. Detta borgar för en rätt trevlig stund i filmtittarsoffan.

BETYG: 4/7 Snäppet över andra vietnamkrigs-rippoffs tack vare sin klart italienska prägel.

En söt orm hälsar välkommen.

Vem döljer sig bakom den attraktiva linsen?

Framför den har vi i alla fall allas vår David Warbeck.

Se där. Mia Farrows coolare syrra.

Här är de tillsammans med en trasig kille.

En klassisk vietcong surprise.

'Splosions! Budgeten tillät mer än de typiska rökpuffarna.

En flashback med mysig three's-a-crowd-känsla.

Lite arkivmaterial måste också vara med.

Om ändå detta kunde hända alla mongon som inte ser sig för i allmänheten.

Ett väldigt upprymt exempel på the male gaze.

The male cop a feel.

Ett par bira stärker alltid när man måste gå gatlopp mellan sexistiska män.

Majoren stirrar damen stint i "ögonen" och uppmanar henne att skärpa sig och ta seden dit hon kommer.

Den superkåta killen charmar in sig.

Hon får skylla sig själv. Hon hade ju en Nikon!*

Jänkare smälter totalt in i omgivningen.

Äsch. Lokalbo annar ugglor i mossen och öppnar eld med grovkalibrigt vapen. Men träet i sampan skyddar väl mot eldgivningen?

Jaså inte det.

David Warbeck i en typisk "Deer Hunter"-bur. Här i sällskap med...en zombie?

"Jag...vill...verkligen...fota med den där kameran!!!"

Visst kan David sexa till det ordentligt.

Trailer

I god amerikansk vietnamkrigsanda har någon sammanställt en bodycount för Warbeck och Tony King.

En riktig pangpang-scen.

*Eftersom PK-inkvisitionen är stenhård är det bäst att påpeka att dessa två meningar präglades av ironi och för den humorlöse kan vi förklara att hänvisningen till kameran vill belysa det absurda i att våldföra sig på någon oavsett anledning. Tack för ordet!

tisdag 23 juni 2015

LAST HOUSE ON DEAD END STREET (1977) USA, 74 minuter. Regi: Roger Watkins.



"Dead end" kan man lugnt säga...

Vad som händer efter filmskolan.

En ligist (Roger Watkins) släpps från fängelset och tydligen har "rehabiliteringen" slagit slint då han bestämmer sig för att tjäna samhället som filmskapare - men då med snuffilm som specialitet.

En ligist kommer med en "lysande" filmidé.

Så var det slutligen dags att sätta tänderna i denna notoriska styggelse till film och den som väntar på något gott...ja den får fortsätta vänta. Vi kan lätt förstå varför denna rulle fått ett sådant rykte om sig att vara otäck då den trots en budget på ynka 1500$ lyckas skapa en mardrömslik känsla av vanvett illustrerad av tortyr, sadism och perversioner.

Ett typiskt redigeringsfejs. Ut i solen kids!

Budgeten skvallrar om kvalitén på filmen och den känns verkligen som en superbillig filmskoleprodukt med stela aktörer.Detta gör dock inte så mycket i sammanhanget utan adderar snarare till den råa känslan. Det tjatiga soundtracket med ångestkörerna skänker även det ytterligare en dimension till filmen och främjar den mardrömsliknande stämningen.

Filmens stora PK-ögonblick: Ett barn serverar en piska till en puckelrygg som ska använda den på en kvinna med blackface inför en entusiastisk publik. (Vi behöll här den tyska textningen för adderad effekt!)

Problemet är bara att allt detta är riktigt långtråkigt då det här med sadistiskt övervåld förlorat sin glans av nyhetens behag för länge sedan för oss gamla fjärtar på Udda Film-redaktionen. Vi ser inget nöje i denna meningslösa tortyr. Vi kan bara konstatera att det säkert kan vara superspännande om man inte sett sådant här till leda. Vi vill åtminstone ha ett sammanhang nuförtiden.

BETYG: 2/7 Endast för nyfikna gore-hundar. Får en extra pinne för rå stämning.

Vad säger Lena Adelsohn-Liljeroth om detta tro?*

Kissekatten ser blasé ut.

Till skillnad från den här damen.

Quasimodo eldar på.

Uppskattning på tyska.

Den depraverade bourgeoisien hänförs.

Upphetsat värre.

Vill man spela riktigt oberörd rekommenderas pyramidformation med fingrarna.

Platon bringar vasst ljus.

Vem behöver mask med en sån här brottarmustasch?

Vad vore en sjuk film utan en Saló-dans?

Nu kom den här faktiskt före "Saló - Eller Sodoms 120 Dagar" då den gjordes redan 1972 men låg på hyllan till 1977.

"Den tar vi."

Studenterna på fältskärslinjen hade mycket att lära efter första terminen.

Hoppsan! Kvalitétsskifte vittnar om flitigt ihoppusslande av bortklippt våld.

Snubbe som glömde sololjan på australiensemestern.

Den sexuellt överförbara sjukdomen mul- och klövsjukan.

Regissören Watkins skrattar sadistiskt åt tittaren som genomlider filmen.

Trailer

Skojig TV-spot.

Catchy och glädjefylld musik...

Och så hela filmen!

*Se där. Det ser ut som om den förra kulturministern gillar bilden.