What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 30 april 2015

EL RETORNO DE WALPURGIS (1973) Spanien/Mexiko, 81 minuter. Regi: Carlos Aured.



Bark at the moon...eller inte

Medeltiden - hårda bud.

Irenius Daninsky (Paul Naschy) bråkar med fel folk när han dräper den onda familjen Bathory och familjens överhuvud Elizabeth (María Silva) slänger en förbannelse i nyllet på den gode Irenius och hans arvingar innan hon förtärs av lågorna på bålet. Några hundra år senare, i 1800-talets Ungern, drabbas slottsherren Waldemar Daninsky (återigen Naschy) av den otäcka förbannelsen när han förargar de lokala romerna, som givetvis är inblandade i svartkonst.

Ja se djävulsdyrkare. De ska alltid göra allt baklänges. Elizabeth Bathory skär nacken av offret istället för den sedvanliga halsen.

Och voila! - så har vi ytterligare en varulvsfilm med Naschy i huvudrollen. Det är i princip samma historia som i alla de andra 173 stycken filmerna (Se bl a The Night of the Werewolf (1981) och La Marca del Hombre lobo (1968)). Som vanligt är det en rätt fin film att titta på med mysiga miljöer och vacka färger. Ibland har fotograferna lite svårt med skärpan men det är ju som det brukar vara. Ett och annat dödsoffer skördas och blodet är knallrött och härligt pajigt.

Medeltiden var gul.

Det är kul att filmen är på originalspråket för det blir nästan lite gulligt när djävulsdyrkarna har mässa och åkallar "Señor Satán". Inte? Vi tycker i alla fall det. Filmen tappar efterhand momentum när det är samma gamla visa man möts av, även om de pajiga morden avlöser varandra och en och annan kvinnlig buske dyker upp. Det är ändå en sevärd film.

BETYG: 3/7 Ni har sett det förut, men det är ändå lite mysigt. Stark trea.

Schäferjakt. Svinigt!

Men vadan då denna märkliga silverpatron?

Oops.

Sura romer vägrar ta emot allmosa som kompensation för förlusten av familjemedlemmen. Ironiskt aktuellt i dagsläget, men självklart på ett icke-PK sätt.

Ogudaktiga riter!

Och köttsliga lustar med demoniska väsen!

"Ouch! WTF Bitch?!?!"

Jomen visst. Kroppsmodifikation var populärt i Karpaterna på 1800-talet.

Waldemars tjejs lillasyrra vill också ha en bit av den märkligt djuriska hunken.

"Mjau!"

Se upp gott folk när fullmånen är ur fokus. Märkliga väsen vaknar till liv då.

Tryggt med den klassiska fackel- och grepmobben.

Men vad fan gör Fidel Castro där tillsammans med dem!?!? "Ve o fasa, en kåmminist!!!"

Varulv bakom galler.

Eller?

Fabiola Falcón vill gärna vara med i en Anvil-musikvideo.

Trailer på märkligt töntig engelska som låter alltför modern. Inget "Señor Satán" här inte! Och inte är medeltiden gul heller.

Hela filmen otextad. Dock får man njuta av "Señor Satán" här vid 4:00.



tisdag 28 april 2015

THRONE OF FIRE (1983) Italien, 86 minuter. Regi: Franco Prosperi.



The night of the day of the night of the muskelhunk

Ett möte med Belial kan få den bäste att kippa efter andan.

Satans sändebud Belial kommer till jorden och befruktar en gammal änka. Detta för att föda en ondskans fanbärare att erövra Eldstronen och därmed regera världen. Samtidigt som ondskans son Morak (Harrison Muller Jr.) föds ser också hans nemesis Siegfried (Pietro Torrisi) dagens ljus. Siegfried ska enligt en profetia besegra Morak och rädda tronarvingen Prinsessan Valkari (Sabrina Siani) från ett påtvingat äktenskap med Morak. Kampen mellan det onda och det goda kan börja.

Frukten av mötet. Aaaww!

Det var värst vad Lucifer är ivrig att sätta barn till världen. Detta är andra filmen i rad vi här på Udda Film får avnjuta Ljusbärarens ivriga försök att fylla världen med onda barn (se Beyond the Door (1974) ). Denna gång är det inte fullt lika roligt, trots att kalkonfaktorn är mycket högre i denna fantasy-historia.

Onda men oerhört sexiga män går till attack.

Återigen är det pajiga detaljer som håller filmen vid liv för vem kan motstå: Muskelmän i tangahöftskynken, usla specialeffekter och världens lamaste antagonist? Trots en del avhuggna huvuden blir det tyvärr inte speciellt blodigt i denna våffla, vilket är en besvikelse när det handlar om en italiensk ripoff. Dessutom ingen som helst nakenhet heller. Istället blir det en jäkla massa fäktande i ett försök att hålla ett ihåligt manus intressant. Lama fäktscener blir man snabbt ganska trött på och skådespeleriet mellan dessa lämnar mycket övrigt att önska.

Läckra tangaskurkar mördar och skövlar.

Man får helt enkelt se till att ta tillvara på de skojiga ögonblicken i filmen. Exempelvis när man blandar in allehanda religioner och myter i en skön mischmasch, när man blandar in begreppet sekunder i en era innan klockan fanns, när vår muskelhjälte slängs ner i Galenskapens Brunn eller när Ondskans Son springer omkring i ett underställ med lädersuspensoar utanpå för att i nästa sekund ha stridsmundering på sig för att återigen i nästa ögonblick vara tillbaka i den lediga suspdräkten.

BETYG: 3/7 En hel del schysta kalkonögonblick men i övrigt en rätt tråkig rulle.

Jaha, det kunde man ge sig fan på. Huliganer med svartgula fanor. Hmm...

Specialeffektbudgeten krävde att Harrison stod absolut stilla. Det gick väl sådär.

Underställ med lädersuspensoar. Kan det bli mer ondskefullt?

Vår muskelhjälte får privilegiet att möta dessa läckra motståndare.

Vår muskelhingst kastas ner i Galenskapens Brunn. Där stöter han på trovärdiga huvuden.

Här finns även ilskna riddare. Kan oljan skydda vår musklige hjälte?

Ve och fasa! En arg svan.

Efter den ultraläskiga upplevelsen i Galenskapens Brunn kopplar vår inoljade vän av med lite bondage.

Ondska leder till dålig hy. Beware kids!

Nåt gick fel i bastun.

Teaser

Trailer

Hela filmen. Kolla in exempel på fantastiskt föräldraskap vid 8:47.



söndag 26 april 2015

BEYOND THE DOOR (1974) Italien/USA, 99 minuter. Regi: Ovidio G. Assonitis & Robert Barrett.



"The exquisite suffering of the damned"

De äckliga barnen bakar äcklig tårta.

Eftersom två störiga barn är tillräckligt praktiserar Jessica (Juliet Mills) och Robert (Gabriele Lavia) säker sex med p-piller. Tydligen är det gamla pillret inte alls så säkert då Jessica plötsligt är med barn. När graviditeten börjar uppvisa märkligheter kallas parets läkare (Nino Segurini) och vän in men inte ens han kan förklara det enormt snabba graviditetsförloppet och ingen förklaring kan heller ges till de otäcka fenomen som börjar hända i parets hus. Samtidigt börjar en mystisk främling dyka upp allt mer och mer...

Klassisk viktlös scen.

Hin Håle själv ledsagar oss in i filmen med en voice-over och upplyser oss om att han kan vara var som helst. Ja han kan t o m vara den där främlingen som sitter bredvid dig i biomörkret. I vårt fall måste han alltså vara en av oss här i soffan på Udda Film-redaktionen. Kusligt.

Kanske är det en varm relation mellan förälder och barn ändå? Okej, nu kan du sluta...Hallå?

I filmen tycks Satan återigen vilja sätta sin avkomma till världen men inte utan en massa elaka lekar med människors fördömda själar. Att dessa lekar inte har något med logik att göra förvandlar filmens ripoff-manus till en gåta, men varför skulle Djäfvulen följa våra simpla mönster?

Den äcklige lille pojken har alltid detta paket i sin närhet. Är det nåt äckligt i det?

Lucifers val av familj att infiltrera känns dock hyfsat rationell då våra huvudpersoners uppfostran av sina barn känns en smula distanserat. De små barnens språkbruk är inte direkt PK, de sörplar Campbell's-soppa direkt ur konservburken med sugrör, får sig en hurril ibland, blir kallade "din idiot" och adresserar sina föräldrar med förnamn istället för det mer känslovarma "mamma" och "pappa".

"Åh! Vad är det där?"

 Det är just sådana detaljer som lyfter denna rulle, tillsammans med soundtracket av Franco Micalizzi, sköna stönande ljudeffekter när Hornper härjar och Juliet Mills leviterande, huvudsnurrande och geggspyende. Jessicas/Satans tirad i födelsescen är ju episk och lär med all säkerhet inspirerat senare demoners ordval som exempelvis dina kompisars i "Hellraiser". Se bara ingressen ovan. Utan nämnda detaljer skulle detta vara en otroligt slätstruken historia och ett långtråkigt försök att casha in på "Exorcisten" och "Rosemary's Baby".

BETYG: 4/7 It's all in the details. Tråkig satansrulle blir kul med sköna detaljer.

"Nämen. Ett smaskigt bananskal!"

"Mmm! Nam nam nam."

The gosedjur from Hell kommer flygande!

Jessica har just varit hos naprapaten och är ivrig att visa hur vig hon blivit i nacken.

Jessica avbryter sin skönhetssömn för att visa några partytricks med ena ögat.

"Röööarr! Satan kräver att du äter mer mangold! MANGOLD säger jag!!!"

Fluktande i dess mest avskalade form.

Jessica ser riktigt lurig ut. Som om hon gjort något riktigt syndigt och dåligt.

Kan det ha något att göra med den där vitaktiga genomskinliga geggan som droppar ur hennes mun?

Jessica sitter uppflugen på sin lufttron.

Mangold-facial. Psyche, biatch!

Skön trailer där Jessica i inledningen försöker sig på en av The Whos klassiska hits.

Det mysiga soundtracket. Del 1.

Del 2.

Del 3.

Och så del 4.

Slutligen hela filmen. Vassego!