What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 26 juli 2014

SEX ON THE BORDER (1998) USA, 55 minuter. Regi: Gary Schmad.



Jänkarnas Amsterdam

Din ledsagare i sexträsket: Joel Dorr(k).

Följ med till Tijuanas sexträsk med vår joviale ciceron Joel Dorr som tar pulsen på de
lokala sexarbetarna.

Hans fejs indikerar djup seriositet.

Vad vi har här är ett team med äckel som beväpnar sig med kameror, mikrofoner och dolda
erektioner och beger sig till Tijuana i Mexico för att fånga lite sleazigt material.
Täckmanteln är en slags journalistisk dokumentär men i själva verket är det inte mycket mer
än en "Girls Gone Wild"-video fast med en mer tragisk underton. För att krydda
"dokumentären" har man slängt in en del "återskapade" situationer med porrskådisar som åmar
sig framför kameran. Man är ju uttalat missnöjd med kvalitén på kvinorna i de mexikanska
horkvarteren.

Joel på svartklubb...eller ja, klubb för afroamerikaner.*

Som väntat mycket naket, löjligt äckel som "journalist" och inget hardcore.

BETYG: 2/7 Sleaze-faktorn är ultrahög, vilket ger pluspoäng, men mest är det bara tragiskt.

Det finns nåt för alla i Mexiko.

Även för Joel...

Många kommer till Tijuana för att klippa sig snyggt.

En bar för personer med penisar. Ingen stereotyptransa i vänsterkanten direkt.

Ett av alla inklipp för att "illustrera" skeendet. Visst känns det mer seriöst så?

Joel tar en mysig pratstund med Alex Schulmans syrra.**

Det kan uppstå lite knepiga situationer när man arbetar som seriöst grävande 
journalist.

Tyvärr inget videoklipp denna gång.

*Var vänliga att inte försöka läsa in något rasistiskt i det skämtet. Relax people.
** Förlåt Alex. Vi vet att du kommer få syn på detta under ditt självgooglande men vi säger 
det med kärlek. Vi saknar din show.

torsdag 24 juli 2014

HERE COMES THE DEVIL (2012) Mexico/USA, 97 minuter. Regi: Adrián García Bogliano.



Here comes tjuriga ungar

Pang på den berömda rödbetan i filmens första scen!

En familj är i Tijuana och föräldrarna är sugna på lite egentid så de skickar iväg de två barnen på en liten upptäcktsfärd i bergen. Avslappningen är total efter egentiden och föräldrarna somnar ifrån sitt snuskiga värv. När de sent omsider vaknar har barnen ännu inte återvänt och paniken griper tag i dem. Nästa morgon återförs barnen till sina förtvivlade föräldrar av den lokala polisen som hittat dem. Något är dock inte som det ska och barnen verkar ha utstått en väldigt traumatisk upplevelse.

Ingen direkt fingervisning om filmens fortsatta handling... (förlåt)

Ovanstående handling är inte direkt vad man väntar sig när man i filmens inledning kastas direkt in i en het lesbisk sexscen. Inledningens skeende får dock vartefter sin förklaring. Det är dock tydligt att man valt sex som det säkra kortet för att sälja den här filmen och man kan väl förstå varför då det inte är någon höjdare. Man har alltså tagit ett övernaturligt familjedrama och kryddat det med nakenhet och lite våld för att täcka upp för det mediokra manuset. Bra val! Det hade annars blivit en riktigt astråkig historia detta.

Kvinnliga olägenheter.

En klart distraherande detalj är den usla dubbningen. Rena rama Hong Kong-nivån här. Snyggast är när den lokale polismannen - en väldigt svartmuskig man med en enorm mexikansk mustasch - dubbas av en typ med världens Texas-accent. Märklig casting där. Visst kan en man med flagrant latinamerikanskt utseende ha en utpräglad amerikansk sydstatsaccent men i den här kontexten känns det oerhört malplacé och stjäl uppmärksamhet från filmens skeende.

Creep-fest! Vad ser vår vän?

Vi har inget emot vissa Tarantino-wannabee-tendenser eller de billiga försöken att sälja filmen. Vi kan bara konstatera att detta mest känns mediokert men med visst underhållningsvärde. Själva djävulsaspekten har man sumpat rejält då denna ondska aldrig känns speciellt spännande eller skrämmande.

BETYG: 3/7 Det blir en trea ändå p g a de billiga säljknepen.

Aha!

Dessa hårdrockare...

Mexikos svar på Mikael Tornving.

Oförklarliga skeenden? Plats på scen för: Kufig gubbe i kalkonjacka som berättar skumma saker.

Sex och våld säljer.

Baptized in blåbärssoppa.

"Howdy partners!"

Ingen djävulsfilm utan en Nameless Ghoul.

Ångest och acne. Varken det ena eller det andra vill gå bort i duschen.

Trailer

måndag 21 juli 2014

LINSANITY (2013) USA, 89 minuter. Regi: Evan Leong.



Välkommen till Lakers..?

I begynnelsen...

Den här dokumentären berättar om Jeremy Lins långa uppförsbacke till amerikanska proffsbasketligan NBA. Att Lin hade talang spelade mindre roll då fördomar mot spelare med asiatisk bakgrund visade sig vara största hindret.

Letterman illustrerar Linsanity-hajpen...

Eftersom Udda Film-redaktionen är svurna Los Angeles Lakers-fans var detta ett ypperligt tillfälle att plocka fram den här dokumentären som legat på hyllan ett tag. Jeremy Lin blev nämligen klar för Lakers häromveckan. Det var med viss skepsis och visst missnöje vi mottog nyheten då grunden för denna dokumentär - Lins vansinniga succé med New York Knicks - verkar vara något av ett one hit wonder. Dokumentären slutar vid Lins övergång från Knicks till Houston Rockets där han sedan levde en ganska undanskymd tillvaro och inte levde upp till hajpen. Eftersom vi inte har följt fjollorna från Texas närmare vet vi förstås inte hur Lin matchades och hur detta påverkade hans spel men förmodligen fick han inte chansen att komma till sin rätt. Vi får i alla fall hoppas det och förhoppningsvis kan han blomstra i vårt numera högst mediokra lag

...på följande vis.

Nog om det! Filmen då? Jodå, en ganska trevlig dokumentär med den klassiska storyn om underdogens väg till succé. Vi gillar att att det faktiskt är ett rätt närgånget porträtt där Lin generöst berättar om sina tankar i de mörka stunderna såväl som i de ljusa. Vi hade faktiskt väntat oss mer av en typisk flashig amerikansk sportdokumentär och visst finns det vissa element av det med montagen från succén med New York och det faktum att det är en hollywoodsk törnrosahistoria. Vi blir dock rörda över grabbens välförtjänta revansch och välkomnar honom nu skamset till Lakers.

BETYG: 4/7 Ovanligt intimt porträtt för att vara en amerikansk sportdokumentär.

Ja tyvärr - mycket sånt här dravel då Lin är djupt troende. Filmpostern ger en fingervisning.

Highschool-mästare.

Lin har mötts av många rasistiska fördomar. Frågan är dock om inte vi också är rasistiska när vi hävdar att kineser älskar kitschiga saker som denna hemmafontän Lin just köpt.

Nej Jeremy, det är inte coolt att ha en sådan här snuttefilt.

Lin gör NBA-debut i hemstadens proffslag Warriors.

Lakers-fans går man ur huse för att spy när vi ser denne man som ledde vårt lag till sämsta säsongen någonsin sedan flytten till Los Angeles. Han avgick nyligen och det blir väl lokal helgdag till minnet av det.

Linsanity är ett faktum.

Nog för att Lin har mött Gud, men här möter han en högst påtaglig gud.

Ordlekarna haglade!

Hajpen är total när Lin i toppform ska möta världens bästa basketspelare i ett då fortfarande bra Lakers.

Mayweather plockar fram raskortet och framstår som en rasistisk missunnsam tönt.

Välkommen till Tinseltown Jeremy. Vi hoppas på det bästa.

Trailer

lördag 19 juli 2014

DEAD SNOW: DEAD VS. RED (2014) Norge/Island, 101 minuter. Regi: Tommy Wirkola.



Nazizombier får sällskap av bolsjevikzombier

Det gamla "give me head"-skämtet.

Nazizombierna har fått sin guldskatt tillbaka och Martin (Vegar Hoel) tror sig vara klar med mardrömmen, men ack vad han bedrar sig då de odöda nazisterna har så mycket större planer. Den lokala mardrömmen från fjället ser ut att kunna utvecklas till en total zombieapokalyps!

Zombier? Jo tjenare.

De norska zombierna är tillbaka och på Udda Film känner vi oss märkligt nödgade att granska uppföljaren till (Dead Snow (2009)) som recenserades här för drygt fyra år sedan. Märkligt nödgade? Ja, vi var ju inte direkt stormförtjusta i första delen så skulle då en uppföljare kunna bjuda på en bättre upplevelse?

Jesus gråter blod över pinsamma skämt och referenser.

Svaret är självfallet: NEJ! Det är mer av samma vara här fast i expanderad form. Det är samma pinsamma humor och filmreferenserna är lika "coola" som när någon "gillar hårdrock" för att denne/denna lyssnar på Scorpions ballader. Zombierna är lika icke-zombieaktiga som innan och nu har man dessutom kryddat med att slänga in ett gäng zombiejägarnördar. Just det, ungefär lika humorbanbrytande som clowner på cirkus...

Nördar är kul! Eller..?

Vi imponeras ändå av det norska hantverket och jösses vad man har stuntkoordinerat ordentligt! Faktum är att vi faktiskt kunde skratta till lite mellan alla pinsamheter då enstaka detaljer kunde vara roliga. Ja, vi var ändå smått underhållna helt enkelt. Men på det stora hela var detta en samling superklyschiga gags i en "Evil Dead"/"Braindead"-wannabe-tappning.

BETYG: 3/7 Supergenerös trea då vi inte ens hade något extramaterial att gotta oss åt denna gång.

Ett Peter Sellers-skämt som faktiskt är lite småkul.

Innovativa zombier.

Ledsen-hund-gullegull-zombie. *spyr i munnen*

Lite som när Bajenfans och Black Army stämmer träff.

Suck och stön...

Faktiskt en rätt talande trailer.