What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 23 mars 2014

8 FLAGS FOR 99¢ (1970) USA, 26 minuter. Regi: Chuck Olin.

 
 
Den tysta majoriteten talar

Förvånad man blir att detta är fejset på en konservativ krigsförsvarare...
 
I denna kortdokumentär diskuterar mannen på gatan meningen med hemlandets (USA) involvering i Vietnamkriget.

Säg nej med en Bud, ett leende och ett par sköna polisonger.

Vi får i den här lilla dokumentären ett intressant tidsdokument, även om den är finansierad av Chicago chapter of Business Executives Move for Vietnam Peace, vilket naturligtvis ger den en klar antikrigskaraktär. Men säg den dokumentär som inte tar någon som helst ställning. Det ovanliga i den här filmen är att medelålders medelklassamerikaner kommer till tals mot kriget. Det brukar ju annars vara väldigt polariserat med de typiska hippieungdomarna mot tjuriga och konservativa medelålderstyper med kommunistskräck. Sevärd.

BETYG: 4/7 Sevärt tidsdokument.

Hela filmen (Om den går igång utan att stå och buffra förstås...)

lördag 22 mars 2014

GIMME DAT BREAD (1998) USA, 4 minuter. Regi: Ron Braunstein.

 
*
 
Big Daddy wants da bread

Lack hallick.
 
De två hororna har varit ute och jobbat och Big Daddy vill ha sina pengar.

Hårt gnoende damer.
 
Vi kör väl ytterligare en Necro-rökare när vi ändå är igång. Denna, som återigen är extramaterial till "The Devil Made me do it" (http://uddafilm.blogspot.se/2014/03/the-devil-made-me-do-it-1998-usa-17.html), är en total hemvideo där regissören klippt allt i kameran och skådespeleriet är improviserat. Ena damen som spelar hora har svårt att hålla sig för skratt men lyckas, med hjälp av den arge hallicken, linda in det i sin rollprestation. Det är som sagt en riktig amatörvideo detta men ändå rätt kul och hallickens kroppsspråk i avslutningen är värd en extrapoäng bara den.

BETYG: 4/7 Jovisst kan en amatörhemvideo få schyst betyg på Udda Film. Humor som faktiskt är rolig hjälper ju.

Fnittrig hora.

Kroppsspråk.
 
Tyvärr ej någon video denna gång heller.
 
*Jamen det är ju den där filmen - IGEN!
 

torsdag 13 mars 2014

FLEABAG + A SHMUCK AND A CUNT "4 2 DOLLARS" (1998) USA, 4 minuter. Regi: Ron Braunstein.

 
*
 
Den råa undre världen

Avkoppling var det ja.
 
En snubbe (Chris Stanger) har hyrt en hora (Jackie) för en stunds avkoppling, men man ska aldrig koppla av för mycket i den undre världen.

Rekreationsdroger.
 
Vi körde en till Necro-rulle av bara farten här då den förra (http://uddafilm.blogspot.se/2014/03/the-devil-made-me-do-it-1998-usa-17.html)var så bra. Den här går i samma sköna stil och estetik med lysande funkigt soundtrack och sleazigt 70-talsbildspråk. Det är billigt, rått och roligt.

BETYG: 4/7 Denna stannar på en 4:a då den inte var så lång.

Yster dans.

Nöjd.

Missnöjd.

There's them two dollars...
 
Tyvärr inget videoklipp denna gång.
 
*Ja ni räknade ut det, det är en bonusrulle på "The Devil Made me do it".
 

söndag 9 mars 2014

THE DEVIL MADE ME DO IT (1998) USA, 17 minuter. Regi: Ron Braunstein.

 
 
Just say no, bro

Party med kola...
 
En ung man (Gene Milman) i 70-talets Brooklyn gillar verkligen det här med att festa och ta droger. Men kan det gå för långt?

...och sexiga brudar.
 
Ron Braunstein är tydligen, för oss oinvigda, mer känd som rapparen Necro och förutom hip hop och death metal tycks denne herre ha en passion för film. Historian förtäljer att Necros far vägrade finansiera studier på en filmskola så den passionerade unge mannen finansierade själv sina filmambitioner med drogförsäljning. Resultatet av det är bl a vad vi precis tittat på.

Vår hjälte.
 
Vi har inte en susning om hur denne Necro är som musikalisk artist men vi kan säga att han i alla fall har ett öga för film. Den här kortfilmen är en riktigt skön liten hyllning till billiga 70-talsproduktioner som poppade upp som svampar fyllda med sex, våld och skräck. Till att börja med är inte detta en videoproduktion med pålagda repor och grynighet utan faktiskt filmat på äkta skitig 16-millimeter, vilket ger en fantastisk autentisk känsla. Klippning, musik och rekvisita adderar till en genuin retro-feeling, vilket även det smått löjliga manuset gör.

Knarkdämån.
 
Hade filmen varit en äkta 70-talsrulle hade den väl inte gjort oss speciellt exalterade då den i sig inte är en höjdare, men som hyllning från 1998 fungerar den här filmen väldigt bra då hantverks- och hyllningselement adderas.

BETYG: 5/7 Vi lutade åt en 4:a men det är ju ett coolt hantverk så vi känner oss generösa.

Bristen på knark kan få en att gråta blod.

The mighty Satan.

Vår hjälte krälar för Satan (i sina hippa 70-talsbrallor).

Satan's got some goooood shit for you boy.

Fasansfull gore!
 
Hel filmen. Se och njut.
 

måndag 3 mars 2014

INBRED (2011) Tyskland/Storbritannien, 98 minuter. Regi: Alex Chandon.

 
 
The hills have bajs

Emily Booth gör en cameo och flörtar lite.
 
Ett litet gäng värstingar* forslas ut på den engelska landsbygden tillsammans med två socialarbetare för att få nya perspektiv på livet. Och nog får de nya perspektiv alltid då lokalbefolkningen tillhör den märkligare sorten och har egna idéer om hur man tar emot främlingar.

Kvalitétsstrumpbyxor har hon också, som sitter ordentligt även vid lemkapning.
 
Då var det alltså dags att slänga ihop "Den Sista Färden" med "The Hills Have Eyes", slänga ut dem på den engelska vischan och servera dem med lite svart humor. Ja, det är samma gamla vanliga slags inavlade freaks som gillar att göra stadsbor illa. För att vi ska få rätt känsla spelas det även på engelska landsbygden banjo.

Vad leker de lokala barnen för lekar?
 
Ni kanske ryggar tillbaka en smula i skräck när ni läser ordet "humor" men andas ut och ta det lugnt då det inte är den sedvanligt äckliga in-your-face-humorn som plågar många skräckfilmer utan en mer subtil variant. De inavlade byborna vandrar dock på en tunn egg och är snäppet för mycket. Ibland känns de lika trovärdiga som popsensationen Rednecks.

Bartendern är dagens Howard Vernon-lookalike. (Ja, han till höger om den fräscha räven)
 
Det bjuds på en hel del splatter och gore och även om det är mycket CGI är den inte helt åt fanders illa. Man hittar på en del innovativa våldslösningar i filmen men mycket är väldigt korkat, till och med för en skräckfilm.

Handikappad kille får smickrande roll.
 
Sammantaget är väl filmen inte så skitrolig som den utmålas att vara men inte heller helt åt helsike dålig så det blir en:

3/7 Okej tidsfördriv med något innovativt våld men annars rätt pajig.

 Väldigt PK den där sminkingen...

 Moderaternas bild av arbetslösa och sjuka.

Det är sant, han heter faktiskt Clayderman! Snyggt där Chandon. 

 Kufisk typ med tältlika snickarbyxor.

 Jaså, den kvinnliga genpoolen var inte lika defekt?

Är det inte Fredrik Wikingsson i drag (som vanligt) med dildokille? 

Ja: banjo. 

Deformerad men välfriserad kille med motorsåg.
 
Trailer
 
Filmens hitlåt
 
Här har nån hygglig typ klippt ihop de flesta gore-scenerna.
 
*Ett ganska förlegat uttryck va?