What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 29 juni 2013

THE BLINDNESS OF THE WOODS (2009) Argentina, 12 minuter. Regi: Martin Jalfen & Javier Lourenco.

 
 
Ensamheten i Kiruna

Typiskt kirunabor.
 
I de kyliga skogarna utanför Kiruna bor den blinda flickan Ulrika (María Paula Pichersky). Kylan är dock inget problem jämfört med den stora ensamheten. En dag knackar det dock på dörren.

Men en dag knackar det på dörren.
 
Vad härligt att det görs filmer i Argentina om den svenska glesbygden! Inte nog med det. Det görs på det mest originella och gulliga vis dessutom. Skådespelarna är klädda i tyg för att se ut som dockor och miljön är delvis gjord av små modeller. Man kryddar även med söta animerade fåglar. Mycket vackert.

Sexy time!
 
Det roliga är dock att man väljer att göra en slags homage till svenska och tyska sexfilmer från 70-talet, komplett med heta sexscener ackompanjerade av sexig wah wah-gitarr och eisensteinska bildaforismer. Man gör helt enkelt skäl för sin slogan "cute porn", även om vi inte direkt skulle kalla det porr utan snarare softcore.

Hoppsan, ett flukto!
 
Mitt i allt sex finns även en historia om längtan, åtrå och svek. Slutet känns en smula bitterljuvt och vemodigt vilket bara adderar ytterligare en dimension till den här fina lilla filmen.

BETYG: 6/7 Välgjort, gulligt, roligt och gripande. Snyggt jobbat!

Bedårande.

Nakenlycka.

På't igen bara.

Voyeur-nallen igång igen.
 
Hela filmen. Titta då!
 

torsdag 27 juni 2013

THE LAST SACRIFICE (2010) USA, 81 minuter. Regi: Ari Taub.

 
 
Förbrödring?

Det kan man säga när de fördömda allierade anfaller.
 
En tysk pluton håller sina ställningar i norra Italien i väntan på att den amerikanska offensiven ska nå dem. Efter ett tag dyker en italiensk pluton upp för att förstärka dem men tyskarna ger inte mycket mer för sina nya vapenbröder än för de fientliga italienska partisanerna som smyger omkring ute i skogen runt omkring dem.

Märkligt att de så stilmedvetna italienarna hade så fula uniformer. Även i den aspekten låg de i lä jämfört med tyskarnas fina Hugo Boss-varianter.
 
Detta är en lågbudgetrulle som tydligen är en remake på regissörens tidigare film "The Fallen" som vi inte tagit del av här på Udda Film. M a o har vi ingen aning om hur bra/dålig originalet var och kan bara konstatera att denna film känns väldigt lågbudget och tempofattig, trots att man då gjort sig besväret att göra den igen. Givetvis är det ett stort problem att göra krigsfilmer på låg budget då man gärna vill ha spektakulära stridsscener och autentisk rekvisita. Här fick det förstnämnda ge vika och istället ge plats för interaktionen mellan de tyska och italienska soldaterna. Denna blev stundtals ganska pajig och sidospåret med den italienska gangstern kändes enormt krystat och onödigt.

Lökigt sidospår.
 
Det känns ändå befriande att se en krigsfilm, rörande andra världskriget, från axelmakternas perspektiv. Nu är det ju inte någon "Unsere Mütter, Unsere Väter"* direkt men ändå. Mycket krut (oavsiktlig ordlek där) har som sagt lagts på rekvisitan vilket är bra och huvudaktörernas skådespeleri fungerar hyfsat så filmen går ändå att se. Det blir dock en smula lökigt vid vissa slagsmål som är dåligt koreograferade och lite pinsamt när en soldat blir skjuten i pannan och "skotthålet" flyttar på sig när denne faller ihop...

BETYG: 3/7 Den låga budgeten blir tydlig när man gör krigsfilm men denna film vinner ändå lite på sitt axis-perspektiv.

Italienarna driver med den arme tysken.

Gulp! En kommunist med tyrolerhatt.

Lite heilande blir det också.
 
Trailer
 
*Lysande tysk miniserie som SVT nyligen sände under det något fjolliga namnet "Krigets Unga Hjärtan". Ett slags tyskt "Band of Brothers" fast mer allomfattande.
 

tisdag 25 juni 2013

THE VATICAN EXORCISMS (2013) USA, 76 minuter. Regi: Joe Marino.

 
 
The Blair Witch möter Satan

Jaha? Jamen då så!
 
Joe Marino reser till Italien för att dokumentera Satans inflytande i självaste Vatikanen samt filma några riktiga exorcismer.

Galningen Rafael Edholm? Nä, det är vår ciceron Joe.
 
Här har vi alltså en film som utger sig för att vara en dokumentär men redan i första scenen blir det plågsamt uppenbart att detta är en billig skräckfilm som tar "Blair Witch Project"-konceptet in i 2010-talet och då alltså ger sig in i den populära satansgenren.

Joe har fått filmstöd till att semestra i Rom. I bakgrunden skymtar ung dam med välfyllda hot pants.
 
Problemet är väl främst att Joe Marino inte är en speciellt duktig skådespelare och hela hans agerande framför och bakom kameran känns konstlat och tillgjort. Det känns även ordentligt töntigt när "dokumentär-teamet" ligger på lur och smygfilmar en svart mässa samt när de dokumenterar den sista exorcismen där "offret" egentligen är någon slags professionell gummiman som vrider och vänder ut-och-in på sina leder, samtidigt som man har lagt på sköna ljudeffekter av knakande leder och ben...

"Smygbilder" på svart mässa. "Naaatten går tunga fjääät..."
 
Det enda läskiga är den olidliga väntan på chockeffekter när ett bedrägligt lugn råder. Irriterande. Nej, detta är ingen höjdare.

BETYG: 2/7 Uppenbar fejkdokumentär som dessutom är rätt förutsägbar. Ändå är vi generösa med betyget då vi sett betydligt värre skräp.

Nunna som spejsar ut.

Dokumentär i Kojak-stil.

Den där Asmodeus är en vig jävel.
 
Trailer som inte dök upp i Blogger.com-sökningen.

söndag 23 juni 2013

OUTPOST (2012) Danmark, 13 minuter. Regi: Esben Halfdan Blaakilde.

 
 
Ensam är pest

Avkrok.
 
Året är 1991 och det sovjetiska imperiet faller. På en avlägsen utpost beordras den ensamme soldaten (Asbjørn Krogh Nissen) att förstöra allt av militär vikt innan han kan bege sig hem till sin familj. Något går dock fel...

Radioaktivitetestetik: grönt sken.
 
Tadaa Film är ett gäng unga grabbar som kastat sig in i filmbranschen med den här lilla kortfilmen och visuellt är det väldigt snyggt med coola kameraåkningar och en snorricam* på huvudrollsinnehavaren. Därtill har man hittat en schyst inspelningsplats, man har fått till bra gore och även grafiken är snygg.

Återigen nej - det är inte ett avsnitt av "Fråga Olle" eller något annat lustigt.
 
Tyvärr blir det lite väl teknikbögigt, som det lätt kan bli med ett gäng unga grabbar, där man går all in på det flashigt snygga och glömmer den väsentliga storyn. Nu är det ju inte det lättaste att koka ihop en smart historia på 13 minuter men den här tunna storyn känns väldigt förutsägbar. Därför blir det bara Halfdan...förlåt - halvdant - med denna debut. Grabbarna har dock en lovande framtid.

BETYG: 3/7 Snygg liten rulle men något tunn på manussidan.

Ibland kan det kännas överväldigande läskigt för en skådis att ha en snorricam på sig. Kolla bara in Asbjørn här.

Det blir lite mus i filmen också.

När en radioaktiv zombie inte får äta på 20 år färgas hans hår goth-rött.

Lite gut munching.

Snygg grafik som sagt. Ti hi hi, fniss fniss...
 
Hela filmen!
 
*Kamera som är monterad på skådespelarens bröst vilken ger statiska bilder på dennes ansikte.
 

fredag 21 juni 2013

ELF PANTIES: THE MOVIE (2001) USA, 8 minuter. Regi: Nick Zedd.

 
 
Fantasy - art style!

Vakna nu älvan! De animerade morgonfåglarna sjunger redan.
 
Glad Midsommar önskar vi på Udda Film och det enda som kan binda denna kortfilm med vårt firande är väl den hedniska mytologin, men skit samma!

Vi följer en älvas vardag. Komplett med alla trosbyten!

Den kontroversiella gay-teletubbien (eller heter det en teletubby?) Tinky Winky är nyfiken på älvans alla trosbyten.
 
Kungen av New Yorks underground-film Nick Zedd bjuder här på en lättsam historia han kokat ihop med performance-artisten Reverend Jen Miller som även spelar huvudrollen. Det blir aldrig speciellt chockerande i den här rullen, även om regissören är känd för att just försöka provocera folk med dylikt material. Istället är det mest komiskt och gulligt, även när älvan ger fellatio åt en glass-pop up eller kladdar ner trosorna med sitt sekret då hon läser "Sagan om Ringen. Faktum är att hennes trosor smutsas ner av både det ena och det andra så hela filmen går ut på att huvudpersonen måste byta underbyxor hela tiden. I god japansk tradition lägger hon även ett par i ett kuvert som skickas iväg till någon behövande. Allt detta ackompanjeras av "konststjärnans" infantila voice over samt ett schyst soundtrack av Joe Meek and the Blue Men, komplett med smurfröster.

BETYG: 4/7 Lättsam 8-minutersunderhållning utan större mening men som ändå bringar ett leende.

Vad säger du om dessa underbyxor då?

Glass och fellatio hör ju liksom ihop.

Men kladdar man ner trosorna med nämnda glass får man vackert byta.

Älvor är uppenbarligen sponsrade av en känd amerikansk ölbryggare.

Tolkien kan vara oerhört upphetsande om man är geek - eller älva.

Då kan det produceras...ja ni gissade rätt.

Månne en japan som ska få de kladdiga trosorna?

Så uppspelt som den här fan ser ut kunde man tro att HEN skulle få dem.
 
Fellatioscenen som inte vill dyka upp i videosökningen här på Blogger...
 
PS. Vi vill också passa på att djupt beklaga den charmige James Gandolfinis bortgång. En av de verkligt begåvade i branschen skulle givetvis ryckas ifrån oss alldeles för tidigt.
 
 
R.I.P.


onsdag 19 juni 2013

THE PARKING LOT MOVIE (2010) USA, 70 minuter. Regi: Meghan Eckman.

 
 
Slacker's paradise?

Nä, det är inte bara en massa freaks.
 
På en betalparkering i Virginia jobbar ett udda gäng filososfer, skejtare och musiker. De är de där särlingarna som aldrig riktigt passade in klassen, de som aldrig riktigt kunde acceptera samhällets påtvingade klasstruktur. På parkering får de chansen att ge igen mot sina forna förtryckande klasskamrater - på ett passivt aggressivt sätt.

En grå vardag på jobbet.
 
Ägaren Chris Farina har med sitt humana ledarskap skapat en fristad för mängder av perifra typer under åren genom att erbjuda dem jobb på parkeringsplatsen. Trots arbetets låga status och monotoni finns ändå en trivsel hos arbetarna som bottnar i en vi-mot-dem-mentalitet och det är kul att se dessa människor berätta om sina yrkesliv och känslor som uppstår i deras interaktion med kunderna. Det hjälper säkert att vi på Udda Film kan identifiera oss med de anställda. Igenkänningsfaktorn skapar en feelgood-känsla när man kollar filmen och ju längre den lider desto mysigare blir det.

Klaustrofober göre sig icke besvär.
 
Det är inga krusiduller i det dokumentära berättandet utan ganska traditionellt med talking heads ihopklippt med bilder från själva arbetsplatsen. Det är ett bra tempo i klippningen och filmen stagnerar aldrig utan flyter på fint. Dramaturgiskt fungerar den även väldigt bra då man skickligt undviker att stanna på ett ytligt plan om dessa "kufar som skriver tokiga saker på sin vägbom" och går vidare på ett mer emotionellt plan för att sedan knyta ihop säcken med livet efter parkeringsjobbet. Samtidigt behåller man den klättsamma tonen med glimten i ögat.

BETYG: 5/7 Riktig feelgood-dokumentär med skön igenkänningsfaktor för kufar

Idealchefen? Ja åtminstone i den här dokumentären.

Parkeringsupptåg.

Parkeringshumor.

Ibland finns det tid över för annat och vem har inte gjort detta på jobbet? Hellz yea!

Mer tidsfördriv.

Helgkväll och de äckliga tillika packade fratboysen dyker upp.

Ibland lackar man på den mänskliga dumheten.

Guldklocka efter 11 (!) års trogen tjänst. Ja, Chris Farina MÅSTE vara en idealchef.
 
Trailer