What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 30 april 2013

HÄXAN (1922) Sverige, 106 minuter. Regi: Benjamin Christensen.

 
 
Upplysande dokumentär

Den där figuren känner vi igen.
 
Vi hastar in en recension för att fira denna natt som går under namnet Walpurgis. Ha det skoj på Blåkulla!

I denna gamla dokumentär presenteras vi framför allt för hur det kunde se ut på medeltiden när häxjakten var som störst. Genom dramatiseringar ledsagas vi runt i häxprocessens grymma verklighet och även i hur man föreställde sig att häxsabbater gick till.

Naken inför Satan. Isch!
 
Eftersom Walpurgis-natten är över oss bestämde vi oss för att kolla in en film med passande tema och vad skulle då kunna vara bättre än denna klassiker? Yup, i denna rulle får vi faktiskt se hur häxorna flyger på sina kvastar till Blåkulla och får det berättat för oss hur de, tillsammans med Satan, intog festmåltid gjord på lik från hängda män.

Häxförhör: Good cop...
 
Christensen antar en väldigt uppfostrande hållning och visar oss inledningsvis bilder på djävulsfigurer och världsaltet. Detta övergår sedan till berättande dramatiseringar om hur saker kunde gå till på medeltiden och detta då kryddat med många stumfilmstextskyltar som både håller sig inne och ute ur diegesen, d v s de berättar både vad karaktärerna i dramatiseringen säger och upplever samt även vad Christensen har för kommentar.

...bad cop.
 
Till en början är det ganska roligt med denna välgjorda film då vi får se allsköns fanstyg passera revy plus prov på medeltida tortyr, självspäkelse och även en glimt nakenhet (!) Det blir dock lite segt i längde, särskilt då filmen klockar in på över 100 minuter. Sista kapitlet där Christensen jämför medeltida häxvidskepelse med "modern" hysteri är riktigt tradigt om än talande för tidsåldern. Det ska även påpekas att detta var den restaurerade versionen från 2007 där man lagt på musik, nya textskyltar och även färgtonat scener efter instruktioner från originalmanuskriptet. För oss som inte är så hemma på tidiga stumfilmer ter sig detta som en otroligt välgjord film med förbluffande scenografi, rekvisita, effekter och exploativa bilder. Så även om den bitvis är ganska seg är den ett måste att se ur historikt perspektiv.

BETYG: 3/7 En klassiker man måste se som trots att den ibland är skojig på ett exploativt sätt samt mycket välgjord ändå blir rätt seg på sina ställen.

Här flyger de till Blåkulla, trollpackorna.

Inträdesbiljetten är att kyssa Hin Håles röv.

Vi låter följande screen caps tala för sig själva.

 

 

 

 

Slutsats: Gay S&M är bättre än smutsiga fantasier om jungfrur!

Skådespelerska nyfiken på tumskruven.

Lucifer med allvarlig solariehud.

Det djäfvulska vansinnet har drabbat denna nunna.

Klart som Fan med denne gynnare i klostret.

Party like it's the apocalypse.
 
Någon slags hemkokt trailer med musik av Claudio Simonetti, som ej står för musiken i själva filmen.
 
Hela satans filmen!
 
Glad walpurgisnatt önskar vi på Udda Film!


måndag 29 april 2013

DEVILS OF WAR (2013) USA, 75 minuter. Regi: Eli Dorsey.

 
 
Nazism och ockultism - igen...

US finest skickas ut på uppdrag.
 
En liten specialstyrka släpps ned i det naziockuperade Polen 1944 för att extrahera en agent som infiltrerat nazisternas nya hemliga forskningsprojekt. Vid upplockandet av agenten blir specialstyrkans ledare Baldy (Jerry L. Buxbaum) informerad om att nazisterna experimenterar med ockulta krafter och då han är en f d präst inser han att de måste stoppas omedelbart innan ondskan släpps lös i världen.

Kan det vara för att utforska hur nazisterna har uppfunnit silikonbröst?
 
Nazisternas samröre med det ockulta har länge inspirerat filmmakare och resulterat i många filmer av skiftande kvalité. De flesta kan väl kategoriseras som ganska dåliga men mer eller mindre underhållande. Den här våfflan hamnar väl någonstans söder om mittstrecket på kvalitétsskalan. Det blir nämligen en slags metaupplevelse när man ser filmen. Dorsey är uppenbarligen ett fan av gamla kultrullar och vill då göra sin egen hyllning till dem. Han vet att de är ganska kassa och försöker replikera den känslan med glimten i ögat utan att det ska bli för over the top, vilket vi uppskattar, men det dåliga blir tyvärr rätt dåligt. Därav metakänslan.

Låt se om denna tjej har äkta vara.
 
Till att börja med kan det vara de sämsta tyska brytningarna vi hört på film och när brudar som ser ut som porrskådisar från 2000-talet (och agerar som dem) dyker upp i rollerna som agenten och Ilsa-aktiga forskningsledaren förlorar man genast feeling. Brudar på 40-talet med silikonbröst? Njaaeee.... Vidare är de optiska effekterna ganska amatörmässiga med kassa explosioner och "blodstänk" på kameralinsen. sedan verkar Dorsey ha en crush på den lokala andra världskrigsföreningen som stått för rekvisitan. Nej, nu är det väl ingen förening men det känns lite som om man släpat fram ett gäng entusiaster som leker krig i oregonskogarna med sina superfina replikauniformer och vapen. Det är nämligen ett klassiskt fall av kill your darlings då vi utsätts för ändlösa skottväxlingar och fina skärpedragningar som smeker piporna på den stora vapenarsenal som exponeras. Tyvärr känns även hyllningen till Morricone i soundtracket ganska pajig.

Krigslekar i skogen blir det mycket av.
 
Ja, det är en ganska usel film med ett pajigt tema men det är rätt charmigt ändå på sina ställen och vi uppskattar ändå försöket att göra en modern film på detta tema. Man kan aldrig få nog av nazister, Satan och porriga Ilsa-tjejer.

BETYG: 3/7 Trots något av en sågning ovan så finns ändå lite charm och tekniskt kunnande i denna film och kanske Dorsey kan slipa bort en del crap till nästa projekt?

Och så lite godis till barnen.

Trovärdiga motorcykelturer!

BDSM nazi style!

Öhh...fisting?

Übernazi, stilig som få! Hugo Boss?

Svart soldat utsätts för ockulta experiment och förvandlas till.....Shaquille O'Neal!?!?!?
 
Trailer
 


lördag 27 april 2013

NAPOLI SI RIBELLA (1977) Italien, 92 minuter. Regi: Michele Massimo Tarantini.

 
 
Färglös poliziotteschi

Kojak i "Stefan & Krister"-version...
 
Milanokomissarien Mauri (Luc Merenda) anländer till Neapel för att rensa upp i den undre världen. Av en händelse anländer den stora maffiabossen Laurenzis (Claudio Gora) lilla dotter med samma tåg. Hon har varit iväg på internatskola och när hon nu finner sig tillrätta hemma hos fadern råkar hon höra hur ett bankrån planeras. Hon varskor anonymt polisen med en teckning och komissarie Mauri får den ingång han behöver för att börja ta sig an maffian.

Coolt.
 
En poliziotteschi-film är aldrig fel så det kändes ganska tryggt att slänga på den här våfflan. Det börjar lovande med skönt soundtrack som är så där lagom och underbart orkesterfunkigt à la Kojak-musik. Apropå Kojak så råkade av en händelse Mauris assistent Capece spelad av Enzo Cannavale introduceras i filmen sugande på en klubba. vidare bjuds vi på en del mysiga kameravinklar och sköna närbilder. Givetvis blir det även en och annan biljakt. Mycket roligare än så blir det tyvärr inte.

Nä, de kollar inte in hårdrock på TV:n utan fotboll.
 
Merenda i huvudrollen är en fullkomligt färglös protagonist och hans ovan nämnde lille kumpan är en fjantig comic relief-typ som drar skämt på "Har du Hört den Förut"-nivå, om än grova sådana, och smyger omkring som Benny Hill när han skuggar någon. Man vill helt enkelt inget hellre än att någon maffiabuse ska tömma ett MP40-magasin i buken på fanskapet. Vidare känns inte filmen tillräckligt hårdkokt och faktum är att det skulle kunna vara en TV-produktion trots att den vackra Sonia Viviani visar tuttarna. Nu är den givetvis inte det men ändå. Nej, det finns minsann mycket bättre italienska snutfilmer än den här.

BETYG: 3/7 Visst finns coola poliziottesch-element i denna rulle men den är definitvt långt ifrån den bästa vi sett.

Färglöst radarpar, men jävligt snyggt frejmad* bild!

Produktplacering?

Tandlös tamburmajor.
 
Biljakt med tuff musik av Franco Campanino.
 
Störtskönt ledmotiv av ovan nämnde Campanino.
 
*Ja, vi introducerar här den svenska versionen av ordet engelska ordet "frame".
 


torsdag 25 april 2013

EL MONSTRO DEL MAR! (2010) Australien, 72 minuter. Regi: Stuart Simpson.

 
 
El monstro del handpuppet

Karli skakar sina sköna höfter, Russ Meyer-style.
 
Tre brudar med förkärlek för droger, rock'n'roll och mord hamnar i en liten fiskeavkrok där de bestämmer sig för att bada, festa till och locka den lokala oskuldsfulla Hannah (Kyrie Capri) i fördärvet. Buset de ställer till med väcker dock något väldigt farligt till liv. En ondska som skördat liv förr och nu blir sugen på nytt.

Typisk dödsorsak i Australien.
 
Vi som varit i Australien vet att det lurar en seriemördare bakom varje buske där, men sällan tar de formen av tre sexiga brudar som i den här filmen. Yep, filmen börjar som en total homage till Russ Meyers "Faster, Pussycat! Kill! Kill!" med tre mordlystna brudar som ställer till trubbel - dödligt trubbel. Tro dock inte att det blir en T&A-fest bara för det. Visst, tjejerna är utmanande klädda i sina porriga rockabilly-utstyrslar och ett par av dem tar sig ett dopp, men då med bikini/underkläder på sig. "Asch då! En lågbudgetrulle utan tuttar. Vad finns då kvar?" skriker ni förfärat. Jo, både blodigt våld och en väldigt bra approach. Trots att det är en uppenbar hyllning till både Russ Meyer och cheesiga monsterfilmer blir det aldrig löjligt skådespeleri eller andra vidriga blink-blink-faktorer. Otroligt skönt! Alltså kan man gotta sig åt att folk kämpar på blodigt allvar mot ett monster som med all tydlighet delvis utgörs av handdockor.

Party on gals.
 
Tekniskt sett är det en välgjord film med gott kameraarbete och schyst klippning. Man har använt redigeringseffekter på ett bra sätt utan att missbruka de diverse filter och annat lullull man brukat sig av. Gore-effekterna är även de klart godkända. Manusmässigt kanske det är lite sisådär med lösa trådar om brudarnas förflutna men det är inget som stör direkt.

BETYG: 4/7 En hyllning gjord på rätt sätt med tuffa brudar och cheesigt monster.

En typsik företeelse på en tjejfest.

"Kom igen nu för fan. Drick då! Det är inget farligt..."

En annan slags tjejfest.

Det ska vara så avkopplande att fiska säger de.

En helt vanlig tonåring som går igenom sin Alice Cooper-fas.
 
Trailer
 
Teaser
 


tisdag 23 april 2013

LES DÉMONS (1973) Frankrike/Portugal, 101 minuter. Regi: Jesús Franco.

 
 
Nunsploitation deluxe

En äkta häxa har naturligtvis vårtor i nyllet. En dead giveaway.
 
R.I.P. Jesús Franco. Nej, det har naturligtvis inte undgått redaktionen på Udda Film att en av de största gått bort under vårt ofrivilliga uppehåll. Det var ju så sent som i december vi körde en Franco-festival här på Udda Film och föga anade vi att mästaren skulle kila vidare några månader senare. Vi plockar av oss våra huvudbonader, sänker våra huvuden i sorg och kör en klassisk gammal inkvisitionsfilm.

I nunneklostret måste strikt disciplin upprätthållas.
 
En äldre kvinna döms till bålet för häxeri och när lågorna slickar hennes kropp förbannar hon de ansvariga och utlovar en gruvlig hämnd. Denna hämnd kommer tydligen utkrävas av hennes döttrar och den sadistiska Lady De Winter (Karin Field) tar täten i jakten på föräldrarlösa flickor som skulle kunna identifieras som Satans tjänare. Spåren leder henne till ett nunnekloster...

Titta vad de små skökorna tar sig till annars. Fy!
 
Vår DVD ska tydligen vara Francos director's cut från 2003 men eftersom vi inte sett filmen tidigare vet vi inte hur den skiljer sig från den flod av tidigare versioner som finns där ute. Vi blev dock snart varse en ganska irriterande faktor och den hade med ljudspåret att göra. Titt som tätt, mitt i scener, skiftade nämligen dialogen från det förvalda engelska spåret till franska. Märkligt då vi inte snackar om några spektakulära naken- eller våldsscener. Vi på redaktionen är ju inte så bevandrade i det franska språket och när undertexter saknas kan det bli lite svårbegripligt. Lyckligtvis handlade det bara om några korta tillfällen här och där.

Till och med abbedissan. WTF!?
 
Filmen i sig är en typisk Franco-rökare som blandar högt och lågt. Vackra vidvinkelbilder växlas med oskärpa vid inzoomningar. Man kompromissar med ljussättningen som när en naken Anne Libert springer mot kameran i en mycket vackert ljussatt slottsinteriör och därmed blir hon överexponerad när hon närmar sig kameran. Typiskt Franco och väldigt charmigt. Som vanligt med hans filmer från den här tiden har vi ett skönt acid rock-soundtrack, här signerat Jean-Bernard Raiteux. Skojigast är när en torr basslinga spelad med plektrum drar igång. Då vet vi som tittare att det är snusk på gång! Ja, det är en hel del T&A och sköna burriga muffar som passerar Francos fluktlins. Dessutom bjuds det på ganska heta lesbiska scener då nunnorna är besatta av en tydligt okontrollerbar lust. Klostret dessa kåtnunnor befinner sig i känner vi förstås igen från "Love Letters of a Portuguese Nun" (http://uddafilm.blogspot.se/2012/12/love-letters-of-portuguese-nun-1977.html) som Franco gjorde ett par år senare. Franco var ju som bekant känd för att recycla allt från inspelningsplatser till skådisar. Ofta spelades ju flera filmer in parallellt. Vissa av skådespelarna i denna ensemble återkom då och då i Francos filmer men den största profilen är givetvis Howard Vernon. Här är han tyvärr relegerad till en något perifer roll och dessutom gestaltar han en god person (!)

Bäst att kolla om nunnorna verkligen är oskulder.
 
Sammantaget är detta ytterligare en trevlig Franco-upplevelse som har den där mysiga atmosfären, lagom mycket snusk och våld, pajighet och vackra miljöer. Ett trevligt sätt att hedra den store sleaze-mästarens minne helt enkelt!

BETYG: 5/7 Nunsploitation är något Franco gjorde bra och det visar han i denna gamla mysrulle.

Howard Vernon lägger till med sitt snälla flin. Eller..?

Satan, i färgglad utstryrsel, är på väg att sätta sin prägel på en nunna...

...och Jesus gråter.

Abbedissan blir förförd av den nyblivet satanspräglade nunnan.

Tortyr på kvinnor!

Och på män!!!

Erotisk ofokus.

Nekrofili på bålet?
 
Trailer på tyska
 
Vila i frid Jesús.
 
Ett urval av mästarens filmer. Kanske inte de bästa men vi hade inte tid att sammanställa en egen kompilation. Dessutom hade vi väl fått YouTube-gestapo på oss då också...IGEN!