What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 28 februari 2013

FINGERED (1986) USA, 24 minuter. Regi: Richard Kern.

 
 
Punkporrig road movie

Lydia tar sitt telefonsexjobb på allvar.
 
Den kåta telefonsexhoran (Lydia Lunch) fastnar för en av sina telefonkunder (Marty Nation), stämmer ett hett och brutalt sexmöte med honom och drar sedan ut på en våldsam biltur.

Här är hon på dejt med en kund.
 
Återigen står fröken Lunch för manus tillsammans med regissören i detta verk som ses som kronan på Kerns filmkarriär. Och det syns. Ännu en gång får vi nämligen se henne bli brutalt satt på plats ur en sexuell synvinkel - och hon älskar varenda sekund. Det blir en intressant inblick i Lunchs psyke där en sexuell relation bygger på ömsesidigt förakt. Marty Nation är snubben som tar machoidealet över alla gränser när han brutalt halvfistar Lunch och pumpar köttkorven i chokladtunneln på henne, samtidigt som han verbalt redogör för hur han som man tar vad han vill ha. Senare får vi se hur han effektivt löser diverse problem med brutalt våld och dessutom lyckas kombinera detta med sexuell extas. Lunch låter sig å andra sidan motta denna behandling samtidigt som hon fräser sitt förakt mot Nation. Hans grottfolkssexualitet tänder henne och en dispyt dem emellan avslutas med en brutal våldtäkt som hon älskar att utsättas för. Kern accentuerar detta med ett kreativt sätt att använda en revolver... F ö en symbol för machokulturen som ofta dyker upp i Kerns filmer.

Vad är mer macho än att snitta nån som jiddrar?
 
Filmen i sig är som vanligt en billig och grynig historia som lever på sitt chockvärde med explicit sex, brutalt våld och provocerande dialog. Fluktvärdet och filmmakarnas bakomliggande psykologiska motivation överskuggar eventuella politiska och feministiska budskap filmen kan tänkas ha och det känns mest som en stor sleaze-fest och det gillar ju vi på Udda Film! Lydia Lunch är trashigt sexig och Marty Nation är ett skönt sleazigt äckel till neandertalare. Resultatet blir helt klart sevärt.

BETYG: 4/7 Svagt feministiskt budskap dränks i en flod av sleaze.

Total extas!

Paret har hittat en motvillig lekkamrat.
 
Skön scen där hillbilly-polare får visit av paret.

tisdag 26 februari 2013

THE BITCHES (1992) USA, 9 minuter. Regi: Richard Kern.

 
 
Ombytta porroller

Vem kan vara snyggast för HONOM?
 
Två tjejer (Annabelle Davies & Linda Serbu) har lite vuxenskoj med en snubbe (Charles Wing).

It's all about HONOM.
 
Vi serveras här en pornografisk liten super8-rulle med en skön twist. -SPOIELR ALERT- Det börjar traditionellt med två tjejer som fajtas om att vara mest åtråvärd för mannen som dyker upp. Allt handlar om hans lust och striptease-numret tjejerna utför innan det hettar till accentuerar den den gamla beprövade male gaze-en. Jim Colemans sköna skrammeljazziga soundtrack flyter på fint här och den Twin Peaks-iga tonen sprinklar en viss ironisk ton över skeendet. Plötsligt, efter en fade, reverseras skeendet och mannen blir tjejernas sexslav. Deras strap-ons penetrerar honom brutalt och fejksperman sölar oupphörligt ner honom. Musiken har också ändrat karaktär till mer aggressiv industriell pop.

The male gaze.
 
Givetvis är detta ett ganska billigt och effektsökande sätt att hamra hem en feministisk poäng och det kan säkert störa en del att det görs av en fluktande regissör som av en händelse är man, men någon måste ju göra det smutsiga jobbet och Kern tar gärna på sig det ansvaret. Vi är glada att han gör det då de medverkande ändå är rätt attraktiva och då gör det inte så mycket att den "djupa" poängen inte är så omvälvande.

BETYG: 4/7 Ja vi gillar snusk på Udda Film och det känns tryggt när det utförs med en lam politisk poäng. Soundtracket lyfter även denna rulle ett snäpp.

En förvandling tar plats.

Oj!
 
Den här gången blir det tyvärr inget videoklipp. :-(

lördag 23 februari 2013

YOU KILLED ME FIRST (1985) USA, 11 minuter. Regi: Richard Kern.

 
 
Roliga timmendrama

En dysfunktionell familj.
 
Den rebelliska Elizabeth (Lung Leg) har kommit på kant med sin familj som inte kan acceptera hennes sätt att vara.

En lackande och rebellsik tonårsdotter.
 
Den här kortfilmen känns som ett riktigt skolprojekt för nybörjare med följaktligt taffligt agerande och en allmäm stolpighet i hela produkten. Storyn är väldigt infantil och dessutom berättad på ett lika infantilt sätt. Det är helt enkelt som om man filmat en längre roliga timmensketch. Det finns dock en del humor i denna barnslighet och Kern har även lyckats slänga in en sexscen i detta korta format.

BETYG: 2/7 Totalt amatörinfantilt men ändå lite småkul.

Vad gör pappa med Elizabeths kanin?

Mamma och pappa stönar och beter sig konstigt.

Är det farligt när ens dotter målar sånt här?

Saker spårar ur.
 
Hela filmen

torsdag 21 februari 2013

THE RIGHT SIDE OF MY BRAIN (1985) USA, 25 minuter. Regi: Richard Kern.

 
 
Alla kvinnors fantasi...

Lydia Lunch fantiserar om smuts.
 
Välkomna till en liten Richard Kern-festival här på Udda Film där vi går igenom en serie kortfilmer herrn har gjort.

En kvinna spelad av Lydia Lunch lämnar ut sig själv totalt då hon berättar för oss tittare om sina intimaste behov.

Skott i råttan.
 
Udda Film ger sig in i Richard Kerns mörka och smutsiga värld inspirerade av Lydia Lunch-filmen "Kiss Napoleon Goodbye" (http://uddafilm.blogspot.se/2013/02/kiss-napoleon-goodbye-1990-holland-35.html) vi kollade på nyligen. Den här kortisen har han gjort tillsammans med Lunch och fått mycket skit för då den ansågs som misogyn när den kom. Man kan väl förstå reaktionerna när det i första scenen riktas en bössa mot Lunchs skrev. Det som gör misogynitetsteorin problematisk är att Lunchs karaktär starkt uttrycker sin vilja att bli dominerad av män och hur deras hårdhänta föraktfulla beteende får henne att känna sig levande i en annars död tillvaro. "Men det är ju Kern som gjort filmen, alltså är det hans misogyna fantasi vi får ta del av!" vrålar feministen med skygglappar. Ja det är ju inte helt uteslutet men Lunch var den som skrev manuset och vi känner att det är ett ännu starkare feministiskt statement att faktiskt våga stå upp och erkänna detta behov av att bli dominerad trots att det går stick i stäv med traditionell bild av en stark kvinna. Med det sagt är det ju sorgligt att hennes karaktär endast kan känna sig levande på detta vis men det är ju hennes önskan och val - hur sjukt det än må vara.

Smuts!
 
Som film är denna rulle väldigt enkel med gryniga svartvita super8-bilder och ett atmosfäriskt soundtrack. Ovanpå detta råsslar Lunch fram en voiceover där hon berättar om sina fantasier och dagdrömmar. Bilderna ackompanjerar den poetiska texten ganska bra, d v s det vi hör av den. Det känns billigt och amatörmässigt men ändå perfekt för att illustrera huvudkaraktärens anomi. Det är en tankeväckande film i all sin enkelhet som jobbar mycket på feeling. Den sätter sig på ett mystiskt vis.

BETYG: 3/7 Billig underground som ändå väcker fascination.

Henry Rollins ägnar sig åt barnuppfostran.

Lydia vänder på steken.
 
Scenen med Henry Rollins
 
Hela filmen och ocensurerad därtill!

söndag 17 februari 2013

SHEBA BABY (1975) USA, 90 minuter. Regi: William Girdler.

 
 
Funk light

Död åt den jeansdesigner som lyckas utplåna Pammys fina röv på detta sättet!
 
Privatdeckaren Sheba (Pam Grier) besöker sin pappa i Louisville som är en hederlig affärsman. Hans rörelse är dock satt under ständig press av bovar som vill ta över men han vägrar envist. Det går dock till slut så långt att bovarna tar till grovt våld och Sheba inser att hon trots faderns protester måste göra något åt saken.

Life of crime.
 
Filmaffischen skryter att denna film är "hetare än 'Coffy'" och "grymmare än 'Foxy Brown'". Ett påstående som inte skulle kunna vara längre från sanningen. Vi som gillar blaxploitation i allmänhet och Pam Grier i synnerhet vet att dessa rullar är svåra att leva upp till och tillika Griers paradfilmer. Vad vi får här istället är en ganska mesig variant på ett beprövat tema med främlingen som dyker upp och hjälper någon stackare som trakasseras. Visst, det är lite funkig musik, schyst 70-talsmiljö och framför allt Pammy själv men det är också en avsaknad av råhet, nakenhet och nerv. Regin är ganska bedrövlig och skådespeleriet blir därefter. Inte ens Grier gör någon höjdarprestation här. Manuset är också fullkomligt fantasilöst och vissa händelser känns totalt omotiverade och korkade. Detta är sannerligen inte långt från en TV-film.

BETYG: 3/7 Väldigt generöst betyg men vi gillar ju som sagt Pam grier här på Udda Film och det är ju ändå lite skön 70-talsfeeling vi bjuds på

Blaxploitationgenrens svar på de rasistiska traditionerna att ha "negersmink" på film och scen när förra seklet var ungt?

Tyvärr flukters, mer Pammy än så här blir det inte.

Lite blod blir det dock.

Pimpin' - pajas style.

Pam Grier: Actionhjälte!
 
Trailer med skön grindhouse-speaker
 
Här har någon filmat av TV:n när den pimpiga clownhälaren möter Sheba.

fredag 15 februari 2013

GUILLOTINE GRANDPA (2012) USA, 13 minuter. Regi: Jon Liberis.

 
 
Amatörtrams

Nej, inte ens en snygg dollyåkning mot farfars sura fejs kan lura oss att tro att detta är bra.
 
Farfar (Ted Lavash) är riktigt trött på det mesta i sin omgivning och vid en familjemiddag brister det.

En Louis Theroux-lookalike som spyr i varenda scen han meverkar i. Hilarious! ELLER!?!!?
 
Uppenbarligen är detta ett projekt där några amatörer varit sugna på att testa sina senaste färdigheter i Video Copilot-effekter och blodig humor, för någon substans finns inte - och detta på ett dåligt sätt. En gubbe som går omkring och dödar allt med sin svärdskäpp blir aldrig speciellt roligt, särskilt inte när det är så dåligt gjort och samtliga inblandade totalt avsaknar talang. Rent tekniskt är det en hyfsat glassig yta, så förvänta er ingen roliga timmenproduktion men uselheten lyser ändå igenom, särskilt vid blodspillet. Humorn är dessutom på recyclad buttericksnivå så det lockar genast fram en skoningslös hållning från vår sida.

BETYG: 1/7 Satsa på någon ingenjörsutbildning istället för filmskola för här finns det absolut ingen indikation på talang eller begåvning.

Farfar får ett blowjob. Sjukt gränssprängande humor!!! 
 
Genialt! Minimalism är tydligen makeup-avdelningens motto. Två streck under ögonen och lite puder - och vips ser hon ut som en pensionär!

Enda gången filmmakrna kommer i närheten av schyst gore.
 
Trailer

onsdag 13 februari 2013

KISS NAPOLEON GOODBYE (1990) Holland, 35 minuter. Regi: Babeth Mondini.

 
 
Okej..???

"Hi hi. Det är en nystart på vårt ansträngda förhållande."
 
Ett par som väntar barn flyttar ut till Louis Napoleons gamla herrgård i Holland där de söker en nystart på sitt förhållande. Friden blir dock kortvarig när Heddas (Lydia Lunch) gamla älskare (Henry Rollins) och tillika gammal bekant med mannen Neal (Don Bajema) dyker upp, inbjuden av Hedda.

Det verkar fortfarande lite ansträngt.
 
Känner ni till den där gesten när man sveper med handflatan över huvudet? Den tillkännager att poängen (oftast i skämt) gått över ens huvud. Det pågick ett vilt sådant viftande i Udda Film-soffan när vi glodde på den här kortfilmen. Det började rätt illa med det horribla ljudet på kopian vi såg som ibland malde sönder den märkliga dialogen som man emellanåt kunde höra. Sedan började symboliken gå på högvarv med ett rum fullt av kaniner, ett får i ett annat rum, en naken dam som urinerar på en het kokplatta o s v. Vi förstod aldrig logiken i att släppa in Rollins karaktär i den redan sårbara situationen paret emellan och vi förstod inte heller männens tidigare relation men utläste ändå en slags reversering av maktförhållandet dem emellan.

Och så kommer den där typen och knackar på.
 
Det var också ganska svårt att överhuvudtaget försöka ta denna film på allvar när skådespeleriet var uruselt och regin måste ha gjorts på valium. Självklart kryddades även detta med en klassisk bommikrofondoppning i bild. Det positiva med filmen var förstås att fröken Lunch bjöd frikostigt på sin kvinnlighet. Hon hade även ett skojigt sätt att kyssas på. Kul att veta att Henry Rollins gått vidare från det här och faktiskt presterat riktigt bra i vissa filmer.

BETYG: 2/7 Ja trots både uselhet och obegriplighet ger vi poäng både för Lydia Lunchs nakenhet och för skojiga kvasikonstnärliga grepp.

Om man anstränger sig till den yttersta gränsen kan man se mikrofonen i spegeln ovanför öppna spisen.

Lydia chillar - retrostil.

Lydia lapar på Henrys fejs.

"Kom älskling, vi kör trekant!"

Undra hur kiss låter på het platta? (Nej, det är inte "Hot in the Shade" vi snackar om här!)

The bunny game?

Nosferatu är det visst... (WTF?)
 
Här har någon klippt ut ett sjok mitt ur filmen.
 
Slutet...