What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 21 oktober 2013

LOVELACE (2013) USA, 93 minuter. Regi: Rob Epstein & Jeffrey Friedman.

 
 
Not deeper than deep...

Sarsgaard i läckra kalsonger.
 
Amanda Seyfried spelar porrindustrins första superstjärna Linda Lovelace i denna Hollywood-biografi som berättar hur en naiv ung flicka transformeras till en sexikon med högst tvivelaktig hjälp av maken Chuck Traynor (Peter Sarsgaard).

Linda lär sig sitt levebröd. Från pryd katolik till svärdslukare på tre sekunder. Jojomensan...
 
Som ännu ett steg i porrifieringen av underhållningskulturen tar sig Hollywood an den tragiska historien om Linda Boreman, mer (ö)känd som Linda Lovelace vars claim to fame är exeptionella orala talanger i filmen "Deepthroat" eller "Långt Ner i Halsen" som den fick heta här i Svedala. Nu är det ju så att detta är en hollywood-produktion och som ni vet försöker man då putsa, polera och anpassa storyn så den passar en så stor publik som möjligt med resultatet att det oftast blir en slags mellanmjölkig töntfest. Till viss del har även denna våffla drabbats av detta syndrom då man simplifierat Lovelace livsöde ordentligt, filat bort alltför kontroversiella detaljer (öhh, någon som minns en viss hundfilm?) och smackat på ett patetiskt lyckligt slut.

Hank Azaria med klädsam pälsmössa.
 
Ja, den verkliga historien om Linda Lovelace är ganska komplicerad och trovärdigheten i hennes böcker har starkt ifrågasats. Att gå från porrikon till offer och feminist till kristen hemmafru och sedan tillbaka till sexindustrin känns mer pragmatiskt än trovärdigt. Misshandeln hon utsattes för är förmodligen ingen lögn och att hon måste ha haft ganska vidriga uppväxtförhållanden känns högst sannolikt med de personlighetsdrag hon uppvisade senare i livet men att hon blev ett indirekt offer för feministrörelsen väljer den här filmen totalt att igonerera. Denna utnyttjade henne totalt som posterflicka i kampen mot porrindustrin som hon alltså senare återvände till, om än i mildare form, då pengarna sinade. Nej det hade varit intressantare att se en mer nyanserad bild av detta livsöde och då kanske regisserad av någon som Darren Aronofsky.

Nej du Adam Brody, Olle Nordin skulle göra en bättre Harry Reems än du.
 
Ganska hårda ord än så länge i denna recension men då ska det sägas att detta ändå är en rätt underhållande film. Vi som läst Lovelace bok "Skärseld" följer nyfiket vad man valt att ta med och vad man skippat. Man har lagt på skön 70-talsgrynighet för att matcha feelingen från filmen som gjorde Lovelace berömd och den allmäna scenografin är bra gjord förutom vissa goofar. Hank Azarias tupé är väl inte det snyggaste man sett på film kanske. Något som är riktigt skoj är att se hollywood-skådisar återspela en av "Deepthroats" mest berömda scener då Linda besöker doktor Harry Reems - inte helt övertygande spelad av Adam Brody - och upptäcker att hennes klitoris sitter i halsen. Ha ha, så långt vi har kommit! De skådespelare som imponerar mest är Robert Patrick och Sharon Stone som spelar Lindas föräldrar. Den senare går knappt att känna igen då hon mest ser ut som en väldigt nergången Jessica Lange. Minst trovärdig känns väl James Franco som Hugh Hefner. Det är lite av problemet med filmen - att man vill slänga in en massa coola namn och cameos som snarare distraherar än adderar. Glosögda Amanda Seyfried känns väl inte heller klockren i huvudrollen med sin docklika uppsyn kontra verklighetens Lovelace slitna alldagliga dito. Dessutom misslyckas hon att väcka åskådarnas sympati vilket borde vara syftet med hennes rolltolkning.

BETYG: 4/7 Ja faktiskt så högt betyg trots alla invändningar. Det är som sagt en ganska underhållande rulle.

Vi som sett "Deepthroat" vet exakt vilken scen man låtsas spela in här.

Om ni inte är helt analfabeter vad beträffar minavläsning fattar ni att detta är en rätt pajig scen.

"Hmm, om jag kisar med ögonen kanske folk glömmer att Hugh har ett mer framträdande hakparti än mitt."

Kul att se att Eric Roberts tagit sig igenom ganjadimman och "Celebrity Rehab With Dr. Drew" för att dyka upp i en mainstream-rulle (om än i minimal roll).

Sharon Stone i en nästan lika sexig roll som i "Basic Instinct"...

Vem är mest porträttlik, Amanda Seyfried eller tjejen i bakgrunden?

En terminator har tagit sig tillbaka till 70-talet. Nu uppdaterad med ett skrämmande trovärdigt emotionellt chip!

Smaka på den scenografin. Fuck yeah!

Seyfried ser mer ut som en Victoria Principal i sina glansdagar än Linda Lovelace i denna återspelade Donahue-intervju.
 
Trailer
 
Njut av det fantastiska ledmotivet till "Deepthroat"!
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar