What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 13 februari 2013

KISS NAPOLEON GOODBYE (1990) Holland, 35 minuter. Regi: Babeth Mondini.

 
 
Okej..???

"Hi hi. Det är en nystart på vårt ansträngda förhållande."
 
Ett par som väntar barn flyttar ut till Louis Napoleons gamla herrgård i Holland där de söker en nystart på sitt förhållande. Friden blir dock kortvarig när Heddas (Lydia Lunch) gamla älskare (Henry Rollins) och tillika gammal bekant med mannen Neal (Don Bajema) dyker upp, inbjuden av Hedda.

Det verkar fortfarande lite ansträngt.
 
Känner ni till den där gesten när man sveper med handflatan över huvudet? Den tillkännager att poängen (oftast i skämt) gått över ens huvud. Det pågick ett vilt sådant viftande i Udda Film-soffan när vi glodde på den här kortfilmen. Det började rätt illa med det horribla ljudet på kopian vi såg som ibland malde sönder den märkliga dialogen som man emellanåt kunde höra. Sedan började symboliken gå på högvarv med ett rum fullt av kaniner, ett får i ett annat rum, en naken dam som urinerar på en het kokplatta o s v. Vi förstod aldrig logiken i att släppa in Rollins karaktär i den redan sårbara situationen paret emellan och vi förstod inte heller männens tidigare relation men utläste ändå en slags reversering av maktförhållandet dem emellan.

Och så kommer den där typen och knackar på.
 
Det var också ganska svårt att överhuvudtaget försöka ta denna film på allvar när skådespeleriet var uruselt och regin måste ha gjorts på valium. Självklart kryddades även detta med en klassisk bommikrofondoppning i bild. Det positiva med filmen var förstås att fröken Lunch bjöd frikostigt på sin kvinnlighet. Hon hade även ett skojigt sätt att kyssas på. Kul att veta att Henry Rollins gått vidare från det här och faktiskt presterat riktigt bra i vissa filmer.

BETYG: 2/7 Ja trots både uselhet och obegriplighet ger vi poäng både för Lydia Lunchs nakenhet och för skojiga kvasikonstnärliga grepp.

Om man anstränger sig till den yttersta gränsen kan man se mikrofonen i spegeln ovanför öppna spisen.

Lydia chillar - retrostil.

Lydia lapar på Henrys fejs.

"Kom älskling, vi kör trekant!"

Undra hur kiss låter på het platta? (Nej, det är inte "Hot in the Shade" vi snackar om här!)

The bunny game?

Nosferatu är det visst... (WTF?)
 
Här har någon klippt ut ett sjok mitt ur filmen.
 
Slutet...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar