What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 19 september 2011

BLOOD ORGY OF THE SHE-DEVILS (1972) USA, 79 minuter. Regi: Ted V. Mikels.



None-orgy of the gogo dancers...

En bum fight på G månne?

Ett ungt par (Tom Pace & Leslie McRay) intresserar sig för det ockulta och börjar bevista häxan Maras (Lila Zaborin) seanser. Eftersom Mara utövar svart magi drar hon sig inte för att hyra ut sina tjänster till personer på lagens skuggsida. När dessa i sin tur försöker blåsa henne får de smaka på ondskans fulla kraft. Även det unga oskyldiga paret är på väg att dras in i en helvetisk återvändsgränd men de har i alla fall Dr. Helsford (Victor Izay) i sin ringhörna och denne vet ett och annat om det ockulta.

Fy för denna eviga exploatering av män.

Ted V. Mikels är en riktig kultfigur i B-filmsvärlden och han har bidragit med många "minnesvärda" epos till filmhistorien. Denna rulle, med den lockande titeln, tillhör verkligen inte de minnesvärdas skara. Givetvis, som brukligt är, är titeln totalt missvisande då man knappast kan kalla de sataniska ceremonierna för några orgier utan borde istället referera till dem som gogo-liknande dansnummer med ett jättestänk exotism. När då tittaren är blåst på ovan nämnda orgier och all form av nakenhet därtill förväntar man sig kanske att få en och annan hink blod skvätt över kameralinsen. Ack vilket misstag! Här serveras nämligen inte mycket mer blod än i en TV-serie från 70-talet. Istället bjuds vi på eviga teatraliska monologer från Lila Zaborin samt ett epic fail från kostymavdelningen som skall få folk att se ut att komma från några hundra år tillbaka i tiden.

En skvätt exotism fixas lätt med ett par djungeltrummor och en svart snubbe.

Eftersom det finns en liten gnutta charm i den här soppan, vilket nog har mycket att göra med tidseran, totalsågas inte den här gäspframkallaren till film ändå. Däremot rekommenderar Udda Film verkligen inte denna gamla kalkon.

BETYG: 2/7 Sällan har en titel lovat så mycket och levererat så lite. Kalkondetaljer höjer filmen över total stinknivå.

Mer exotism när Mara kanaliserar en indianande. "Mig visa upp hela mitt skådespelarregister. Ugh!"

Här kanaliserar hon nån från 30-talets Tyskland...

Mara är inte i trans här men ser ändå ut att ha kanaliserat Frankensteins brud.

Skåda! Jag har sytt den själv.

Visste väl att Lemmy hade snott sin stil nånstans ifrån!

"Orgie"...

Dubbel-heil.

Trailärr

lördag 10 september 2011

BATTLEGROUND (2011) Kanada, 85 minuter. Regi: Neil Mackay.



Rambo med hjärtat på fel ställe.

Kolla! En karta över min backpacker-resa.

Ett gäng rånare tvingas fly ut i skogen när deras flyktplan slår fel. Vad som väntar ute i skogen är dock mycket värre än att tampas med bylingen...

Roten till allt ont.

Detta är en klassisk katt-och-råtta-film där ovan nämnda rånare av okänd anledning jagas av en sadistisk vietnamveteran. Det är en uppenbar lågbudgethistoria där skådespeleriet inte är riktigt hundraprocentigt. Detta till trots är det en rätt underhållande rulle om man gillar den här typen av filmer. Regissören tycks ha en smärre vietnamkrigsfetisch då man bortsett från alla uppenbara vietnamkrigsattribut även kan se tydliga referenser till andra filmer som berör ämnet. Tydligast är givetvis den till Rambo i "First Blood", även om vår veteran har betydligt ondare avsikter. Blinkningen till "Deer Hunter" är också tydlig med -SPOILER ALERT- rysk roulettescenen.

Golden shower har man ju hört talas om, men detta..?

Det här är en klart sevärd film om man inte tar den på för stort allvar med det lite stapplande manuset och inte alltför övertygande skådespeleriet. Det finns en hel del detaljer att reta upp sig på om man är lagd åt det hållet, vilket jag kan vara, men jag fann dem inte alltför störande. Ett ganska fantasifattigt slut kan nog reta upp en del också men skit samma - vi får ändå lite underhållande människojakt!

BETYG: 4/7 Lågbudgetskräckthriller med uppenbara brister men ändå med hyfsat underhållningsvärde.

Skapligt blek nos.

Ånej!!! Inte den gamla rambofällan.


Ånej!!! Inte den gamla Chris Walken-leken.

Där har vi honom! Eller..?

NRA:s lilla skattkammare.

Lasermannen har bytt etniskt fokus.

Jaså, den gamla boommicken gjorde sig påmind?

Trähh-jler

onsdag 7 september 2011

JABBERWALK (1977) USA, 98 minuter. Regi: Romano Vanderbes.



Mysmondo

Upphetsande dans!

En titt på 70-talets USA genom ett par mondoglasögon. Vi bjuds på märkligheter som Indy 500-tävlingens envishet att fortsätta loppet trots upprepade olyckor, vissa med dödlig utgång; ögontjänardyrkan i en drive in-kyrka samt givetvis massor med aktiviteter med sexuell anknytning.


Ja, vissa damer blir alldeles till sig i trosan.

Typisk mondofilm där man ständigt återkommer till nakenhet och sex men försöker att krydda med lite annat skoj för att inte verka totalt sexfixerade. Detta kan förklara den lite lama inledningen med ett demolition derby tätt följd av Indy 500-spektaklet. Efter det tycks det dock vara läge att öppna "nakenportarna" med ett reportage från "Ms. All-bare America 1975". Denna sekvens inleds f ö med några bilder på kultbandet The Dictators framträdande på galan.

Skön tandmassage.

Det här är ändå en rätt behaglig mondofilm där man slipper en massa bilder på ruttna lik och avrättningar. Det finns förvisso en sekvens från en drive in-begravning där ett "lik" ligger på lit de parade men det skriker vaxdocka om den döingen. Det blir istället rätt gemytligt med allt fokus på sex, särskilt då som det bara stinker 70-tal om denna film. Så det här är väl inget för er pervon som gillar att kolla in ond bråd död. Vi andra som inte är så förtjusta i "riktiga" avrättningar och dödsolyckor kan istället ta in den här rullen som bjuder på lagom underhållning.

BETYG: 4/7 Kanske lite högt betyg men filmen vinner på sin sköna 70-talsstämning.

Skön manmassage.

Kolla in vilken härlig film amerikanerna bjuds på.

Schysta brallor.

Har faktiskt aldrig prövat men är enormt sugen.

Den här herren upplyser oss om de sexuella aspekterna av att tatuera sig.

Predikan i Satans namn.

Eller är det bara en vanlig rockkonsert?

Vem skulle inte vilja bli sexuellt torterad av den här farbrorn?

Flashback till gamla postorderkataloger! Kvinnor älskar att massera ANSIKTET med stavformade objekt.

Hilarious litet suddgummi man kan sätta på sin sekreterares penna. Ja, dom föreslår faktiskt detta.

Bordell för seniorer - Ooooh yeahhhhhh....

Se otroligt sexig dans!

Välkommen till bantningsinstitutet fetto!

Jag var tvungen att flika in det här lilla klippet också...

söndag 4 september 2011

TORTURED FEMALES (1965) USA, 60 minuter. Regi: Arch Hudson.



Tortured viewers?

Hmm, skum inramning på denna bild...

Helen (Denine Dubois) har varit med om något fruktansvärt. Med söndersliten klänning berättar hon allt för den lokale sheriffen (Wayne Ruggles) som hon tursamt nog sprungit på i ödemarken. Hennes berättelse är fylld av förnedring, misshandel och mystiska slavhandlare.

Klart man vaknar med ett leende när man får ta sig en morgontagg.

Det är total grindhouse exploitation vi bjuds på i den här rullen där uppvisandet av nakna tjejer (bara T&A förstås) kryddas med misshandel och en gimp. Det här är riktigt riktigt dåligt. Varför? Jo när man inte ens kan dölja svindåligt skådespeleri med en voice over är det illa. Det finns knappt ett enda rätt i hela filmen, förutom den kvinnliga fägringen förstås. Redan i början sätts tonen med saker som inte ska vara med i bild och detta följs upp med alldeles för långa scener, skrattretande ljudeffekter och blande de osexigaste strippnumren man skådat på film. Faktum är att jag nickade till under strippdanssekvensen, fast det kanske mer berodde på att magen var full med glass?

En usling! Syns direkt på hoodien han har på sig.

Detta till trots var det ändå en lagom underhållande film just på grund av den totala kalkonfaktorn. Gimpens, eller förlåt "Den mongoliske puckelryggens", entré förvandlade verkligen filmen till total slapstick. Ljudeffekterna man lade på åt honom brukar man annars höra i komedier som "Den Elake Polisen". Sedan är det ju kul att våldtäktsoffer inte kan hålla sig för skratt när de blir sexuellt misshandlade...

BETYG: 3/7 Ett skolexempel på usel film kryddad med välformade damer och därmed en hyfsat underhållande rulle.

Inte är det nån tysk film men ändå uppvisas märklig gosedjursfetisch.

Ett svalkande dopp i bäcken är ett måste med en så "het" kropp som fröken Dubois.

Givetvis finns en fluktare på plats.

Åh så skönt med våldtäkt.

Sheriffen är chockad!

Och så ett supersexigt strippnummer.

Kolla in sköna klipp från filmen där det fluktas, flämtas med stängd mun, strippas och så har vi förstås lite gimp-fnitter.

torsdag 1 september 2011

RAMMBOCK: BERLIN UNDEAD (2010) Tyskland/Österrike, 61 minuter. Regi: Marvin Kren.



Viruset sprider sig som effekten av ett sömnpiller...

En galen snut med käften full av filmjölk.

Michael (Michael Fuith) kommer till Berlin för att lämna tillbaka nycklar till sin ex-flickvän Gabi (Anna Graczyk) men upptäcker att hon är försvunnen. Samtidigt börjar märkliga saker hända i staden och människor börjar bete sig vansinnigt. Ett mystiskt virus som förvandlar folk till blodtörstiga galningar har börjat sprida sig och det dröjer inte länge förrän Michael finner sig omringad av dessa zombier. Han barrikaderar sig tillsammans med den unge hantverkaren Harper (Theo Trebs) i Gabis lägenhet och tillsammans måste de finna en väg ut ur hyreshuset de är fast i och förhoppningsvis kan Michael hitta Gabi på vägen.

Ta väl vara på denna gore. Det blir inte alltför mycket mer av den varan.

Här har vi ytterligare en film där folk är fångade i ett hyreshus med blodtörstiga zombier flåsande i nacken. Till skillnad från "[REC]" http://uddafilm.blogspot.com/2011/05/rec-2007-spanien-75-minuter-regi-jaume.html är det här en riktig tråkig film där det inte händer speciellt mycket och karaktärerna är rätt ointressanta. Även här är zombierna av den trista snabba och hysteriska karaktären som blev populär efter "28 Days Later". Det är dessutom ganska snålt tilltaget med gore så då finns det inte mycket kvar att hetsa upp sig över.

Ja, det är - KISS.

-SPOILER ALERT- Man har kryddat historien med några nya grepp för genren. I den här historien kan man sakta ned infektionsförloppet med lugnande medel och man kan dessutom hålla zombierna på säkert avstånd m h a kamerablixtar(!). Alltså har en paparazzo en rätt hyfsad chans att klara sig i en berlinsk zombieapokalyps...

BETYG: 2/7 En av de tråkigare zombiefilmerna Udda Film-redaktionen sett.

Tyskarna och deras sköna fetischer...

Härlig frukostvy.

Zombieapokalypsen är rätt så grå och trist i Berlin.

Zombie love.

Trailer med Van Halen-grafik i slutet.