What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 30 april 2011

SRECKO (2008) Kroatien, 28 minuter. Regi: Dario Lonjak.



Distansierad veteran.

Srecko sexar till det vid grillen.

Srecko är ett ganska ovanligt porträtt av en krigsveteran som efter ett par år i tjänst entledigades p g a PTSD. Detta är dock inte den vanliga storyn om en nedbruten veteran utan istället om en ganska sorglös pragmatiker.

Skapligt maskulint skägg denne "boy" hade.

Srecko framstår som den där typen som alltid berättar en massa skojiga historier på fyllefester. Han vet att hans yttre inte är till hans fördel och kompenserar detta med en tokrolig personlighet. Inget ont i det och Srecko är ju en ganska skojig typ som är tacksam att sätta en kamera på. Han pratar inte så överväldigande mycket om krigets fasor utan skrattar istället över hur han skådespelade sig till en frisedel efter diverse tokiga upptåg på sjukan. Under den sorglösa ytan anar man dock en snubbe som har problem med att hantera sina känslor och skyler över allt med ett skämt. Tur för honom kanske, att smärtan är så ju begravd att han slipper ta itu med den.

Lite skön avkoppling med våldsamt shooter-spel.

Rent tekniskt är det inga krusiduller. Filmen har ett bra tempo och är behagligt klippt. P g a dokumentärens längd blir det ju inte något långsamt och kontemplativt tempo precis, men det lite snabbare tempot passar bra till Sreckos personlighet och de smågalna inklippen som dyker upp här och där.

BETYG: 4/7 Rolig liten dokumentär om en udda krigsveteran.

Super Mario's got a brand new bag.

Jaså det var DÄRFÖR han klädde ut sig till Super Mario!

Vi får aldrig nån riktig förklaring till de mysiga tatueringarna han (och hans kompisar) har.

Leatherface är uppenbarligen en förebild.

Här har tillgång till hela jäkla filmen bitches!


torsdag 28 april 2011

NAKED FIST (1981) USA/Filippinerna, 74 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.



Originalet till "Angelfist"?

Dödsmatch var det ja.

För detta är i princip samma story fast sämre. Jovisst var det Santiago som gjorde den också, men eftersom detta är en tidigare variant borde den ju vara bättre men icke då. Karatelärarinnan Susanne (Jillian Kesner) reser till Filippinerna för att ta reda på vad som hänt hennes syster som försvunnit under mystiska omständigheter. Hon får genast ett tips om den lokala maffian som även råkar driva en kampsportturnering där man slåss till döden. Under falska förevändningar etablerar hon kontakt med Chuck (Darby Hinton) som råkar vara gangsterbossens högra hand tillika obesegrad mästare i dödsturneringen. En förförelselek börjar mellan de två men frågan är om den kommer sluta i sängen eller i ringen...eller BÅDE OCH!

Ka-ra-te!

I början av filmen etableras snabbt en cheesig stämning med dåligt koreograferade fajter och underbar TV-spelsmusik. Ja faktum är att Nonong Buencaminos ledmotiv låter väldigt mycket som de sköna karatespelen från VIC 64- Atari-eran - härligt! Det som är tråkigt är att man snabbt tröttnar på de enformiga slagsmålen mellan folk man inte bryr sig ett skit om. Ibland vet man knappt vem som slåss mot vem. Handlingen är ju fullkomligt ointressant och karaktärerna är fullkomligt färglösa. Vore det inte för två scener skulle den här rullen vara ett totalt vrak. -SPOILER ALERT- Första scenen är ett härligt försök till våldtäkt då två skummisar hetsas upp av vår hjältinna när hon går ensam hem en kväll. Först väljer Susanne att ta till flykten och då fastnar givetvis hennes fina klänning i ett staket så hon tvingas slita sönder den. Det blir inget kvar av nämnda klänning efter att ena äcklet fått tag i den och helt slitit av den. När Susanne äntligen stannar upp och tar fajten, endast iförd BH och trosor, attackerar ena skummisen henne med en skära varpå han lyckas skära av henne BH:n! Way to go. Under den här sekvensen begås även en del cheesiga mord för att sätta guldkant på filmtittartillvaron. Den andra scenen är en kärlekscen mellan Susanne och Chuck som går riktigt hett till. Jag kan väl säga att jag personligen inte skulle tända på vare sig den ena eller andra rollen i det erotiska spelet då jag varken gillar att få klädesplagg förstörda eller blir hård av knytnävsslag. Det gör sig jävligt bra i rutan dock.

En sån här vighet kan endast uppnås om man har svart bälte 6 dan!

Så sammantaget kan man alltså säga att två scener, några härligt kalkonaktiga gore-sekvenser samt Buencaminos musik räcker för att skrapa ihop betyget:

3/7 Riktigt tråkig karateaction från cheese-makaren Cirio H.Santiago som räddas upp av i sammanfattningen nämnda detaljer.

Sydostasien - då vet ni att det vankas skojiga transportmedel. "Sawngthau genom ljuva livet" som Plura sjöng..tror jag.

Susanne sportar en ultraarisk look när hon söker upp en gammal mästare.

En snut kom i vägen för ett par våldtäktsmän. Mordiskt kåta var dom.

Ett annat knep man lär sig på 6 dan-nivån är att locka in sin motståndare i en fälla. Fråga vilken kampsportare som helst!

Sussie prövar den nya officiella karatedräkten.

Chuck är en världsvan man med porrbelysning i sovrummet.

Ingen trosfetisch där inte!

Vad är det för jävla discopicasso som hänger i bakgrunden?

 WTF???

Titelsekvensen med Buencaminos mysledmotiv.


tisdag 26 april 2011

TURKISH DELIGHT (1973) Nederländerna, 108 minuter. Regi: Paul Verhoeven.



The delight of Rutger Hauer's penis.

Var inte detta ett romantiskt drama?

Den levnadsglade bohemen Eric, spelad av en ung Rutger Hauer, är en man som njuter av tillfälliga sexuella förbindelser och när han under liftande blir upplockad av Olga (Monique van de Ven) verkar ytterligare ett flyktigt erotiskt möte vara i görningen. Något hinner dock klicka hos paret innan de råkar krascha in i ett träd och för en tid av konvalescens skils åt. När Eric hämtat sig och försöker söka upp Olga hindras han av hennes mor som inte tycker den unge bohemen är lämpligt sällskap för dottern. Givetvis lyckas de ändå mötas och ett passionerat förhållande inleds, kryddat med mycket sex. Kommer förhållandet överleva alla yttre och inre prövningar?

Vadan denna coola pose?

Ja, det kanske inte låter som världens mest spännande film och det är det väl inte heller. Det är ändå en ganska skön stämning i den och vi är långt ifrån Verhoevens senare Sci Fi-blockbusters. Istället bjuds vi på härlig 70-talslycka kryddat med sex och tokerier. Det här är ingen komedi men ändå uppstår en hel del skojiga situationer, särskilt när Eric visar upp sina perversare sidor. En onaniscen i början är ju obetalbar när han fräser fram vad han vill göra med sitt objekt. Olga är även rädd för att ärva familjens cancer vilket leder till en annan skön scen där Eric på ett helt naturligt sätt gör något ganska onaturligt. Paret är till största delen väldigt lyckliga tillsammans och detta illustreras på ett typiskt teatralt 70-talsvis där de tokar sig tillsammans på gatorna. Oftast är jag ganska allergisk mot sådant här skådespeleri, men jag tycker faktiskt det funkar i detta sammanhang.

Rå onani!

Inledningen på filmen är oväntat brutal vilket passar rätt bra då man nyss tittat på "Hobo With a Shotgun". Resten är dock en lagom skön resa tills slutet drar ner stämningen då filmen helt enkelt slaknar, istället för att bjuda på en slutkläm. Sammantaget är det rätt kul att se Hauer i en roll man inte är van att se honom i, i en typ av film man inte är van att se från Verhoeven. Skön 70-talsmiljö för oss nostalgiker, mycket naket för oss pervon och som korven på moset får ni se mycket av Hauers dinglande köttflöjt.

BETYG: 4/7 Tokromantik på 70-talsvis med generös uppvisning av hud är en bjärt kontrast till vad vi är vana att se från både Hauer och Verhoeven.

Bästa sättet att ragga upp brudar? så här.

Eric samlar troféer...

"I got ass...mother!"

Kan det verkligen vara en bra idé att plocka upp en LIFTARE som ser ut som Rutger?

Kemi uppstår. Nej, inte den finska staden.

Levande ljus och starfilter? Jag chansar på att det är romantik på G.

Olgas morsa är inte helt förtjust i bohem-Eric.

70-talslycka = galna upptåg.

Rutger in da flesh! Enjoy boys and babes.

Är hon inte kvinna nog Rutg..ehh..Eric?

Vad har du hittat där Rutger? Chokladkorven?

"The 1000 mile stare" uppnås inte bara i stridszoner utan kan även lockas fram i monotona arbetsmiljöer.

En spya på spegeln är bättre än 10 i sömnen. Är det en gammal tomat jag urskiljer där?

Typisk ungkarlslya.

En svartskalle!!!*

Ett axplock ur filmen.

*Ånej! Försök inte få till att mitt kärleksfulla och humoristiska smeknamn på måsen skulle vara riktat mot invandrare din fantasilöse jävel!


söndag 24 april 2011

HOBO WITH A SHOTGUN (2011) Kanada/USA, 86 minuter. Regi: Jason Eisener.



Rutger Hauer plockar cred-poäng!

Den lokala turistbyrån har varit aktiv.

En luffare (Rutger Hauer) anländer till en stad där man passande nog ändrat stadskyltens namn från "Hope Town" till "Scum Town". Laglösheten härskar nämligen och gangsterbossen Drake (Brian Downey) är kung med sina söner Slick (Gregory Smith) och Ivan (Nick Bateman) som prinsar. Deras terrorvälde vet inga gränser och inte sällan förenar de nytta med nöje då de förvandlar bestraffningar av olydiga element till spektakulära blodsshower. Luffaren får slutligen nog av det degenererade samhället i allmänhet och Drakes gäng i synnerhet när Slick ger sig på den unga prostituerade Abby (Molly Dunsworth). När han försöker gör det enda rätta märker han snart att korruptionen är värre än han någonsin kunnat ana och därmed återstår endast brutalt våld som lösning på samhällsproblemen...

Drake ser nästan ut att komma direkt från "Dick Tracy" eller liknande cartoon-värld.

Ytterligare en neo-grindhouse-rulle har sett dagens ljus och liksom "Machete" är detta resultatet av en fejktrailer som följde med Tarantinos och Rodriguez "Grindhouse"-projekt. Eisener gavs då i updrag att producera en schyst trailer och så har alltså även den blivit en riktig film. Det här konceptet borde bli ganska urvattnat vid det här laget då detta vågsurfande på tidigare succéer oftast snabbt förpestar en genre. I HELVETE HELLER!!! Den här rullen är t o m ännu roligare än "Machete" samt definitvt mer våldsam  och over the top. I vanlig ordning ryggade jag tillbaka som en vampyr vid åsynen av ett kors när jag såg ordet "komedi" som delbeskrivning av denna film. Lyckligtvis visade sig denna komedi bestå i fullkomligt överdrivet ultravåld i bästa cartoon-stil. Allt med ett straight fejs, precis som jag vill ha det. Så istället för Monty python-aktigt våld som i t ex "Braindead" fick vi klassiskt grindehouse-våld upphöjt till 19.

Can you say 80-tal? Har man dammat av en ung Tom Cruise och tillika Corey Feldman??? Lyckligtvis är svaret: nej.

Här hade man även den goda smaken att avhålla sig från att lägga på den numera obligatoriska filmsmutsen i form av repor och grynighet. Vi fick njuta av Rutger Hauers fåriga nuna i krispig HD-kvalité och grindhouse-feelingen togs istället fram med schyst ljussättning och härliga supervidvinklar. Det var en mycket skön pseudo-80-talsstämning i rullen med många attribut från årtiondet som exempelvis det gamla VHS-bandet bumfight-filmaren plockar ur sin snygga videokamera och Ray Ban-brillorna skurksönerna bär. Bättre flört med 80-talet har jag inte sett sedan lågbudgetskräckisen "Gutterballs" och hela filmen genomsyras av kärleken till allehanda trash-rullar från den tiden. Givetvis sitter även soundtracket som handsken med bl a Michael Holms ledmotiv från "Mark of the Devil" och den 80-talistiska avslutningen med Lisa Lougheeds "Run With us". Ja, detta är fanimej lysande!

BETYG: 6/7 Snudd på toppbetyg på den här då det är en sanlöst våldsam åktur som bjuder på många skratt under resans gång.

Den här olycksalige snubben har på sig nåt som påminner om en annan gammal Rutger Hauer-rulle. Gissa rätt och få en cyberpuss av Udda Film!

För mycket av det goda vita kan det aldrig bli.

Rutger sov 39 dagar i en container för att komma i rätt stämning till rollen. Eller inte...

Unga söta tjejer i sexiga nät-stayups gillar slitna gamla gubbar. Yes!

Klart att bumfight-filmaren är glad när han har en så fin gammal VHS-kamera.

Ett klipp från när Rutger gjorde audition för "The Bride of Frank"*.

Det blir även lite gulligt.

Yes!!!

Skräckslagen farbror gör sitt bästa för att imitera "Dawn of the Dead":s originalaffisch.

En skolbuss inramad av två bergsprängare. Vad fan ska nu hända?

Nån slags jävla Staffan Westerberg-dockteater på TV???

Här har vi en riktigt "Bad Lieutenant"...

Hockeyrör! Ja va fan, det är ju delvis en kanadensisk produktion trots allt.

Terror på Hobos hemgata...

Åh herregud så jävla ascoolt!!! Ich spritze!

Yes, även gloryholes är med i filmen.

Trailer!

*Skojar du! Vilken ascool filmreferens som just droppades.