I AM LEGEND (2007) USA, 101 minuter. Regi: Francis Lawrence.

Hollywood vill också äta av zombiekakan.

Som ni ser är nyhetstextslingan helt fejkad med tanke på att Lakers skulle ha fått stryk av Knicks. Ha ha, löjlig tanke.

Till att börja med får jag väl be om ursäkt för mängden mainstream-filmer som dykt upp här på sista tiden. De två oscarsfilmerna som nyligen recenserades är väl berättigade. Men är denna superhollywoodrulle det? Häng på så ska vi se.

Mer önsketänkande i textslingan då den store fjanten numera spelar med äcklena Boston Celtics.

I ett ödsligt New York strövar den ensamme Robert Neville omkring med sin trogna schäferhund Sam. Förutom att förse sig med mat för dagen försöker även Robert att hitta ett botmedel mot den virusinfektion som ödelagt hela världen. Efter solens nedgång vaknar nämligen de infekterade varelserna til liv och de är alla ute efter blod. Robert har i sin barrikerade bostad ett hypermodernt labb där han experimenterar på infångade infekterade varelser, både djur och människor, i hopp om att någon gång reversera virusets effekt. Tillvaron blir dock bara farligare och farligare eftersom varelserna tycks bli intelligentare och våldsammare.

Postapokalyps är vackert. Fin vidvinkelvy över The Big Apple.

Tankarna går direkt till "Omega Man" när man kollar på den här filmen och förmodligen "The Last Man on Earth" för er som sett den. Jag som bara sett den förstnämnda kan i alla fall säga att den var bättre än den här. Det som imponerar i denna rulle är de fina bilderna av ett övergivet New York. Det är något jäkligt coolt över dessa katastrofvyer man bjuds på i filmer som denna. Här är det riktigt bra gjort dessutom. Därför blir jag mäkta förvånad över hur usel resten av CG:n är. De infekterade människorna, ja även djuren, är så uselt animerade att jag börjar ifrågasätta mitt dåliga minne beträffande CG:ns utveckling. Jösses, den här filmen är ju bara fyra år gammal. Var det verkligen så här dåligt på den tiden? Nej det är klart att det inte var. De zombieliknande figurerna ser ut att komma direkt från ett 10 år gammalt PC-spel och skulle platsa bättre i typ första "Resident Evil" (som kom 2002). Men frågan är om inte den filmen, med sin betydligt lägre budget, hade bättre CG-monster en denna film.

Se så trist Times Square blivit sen Giuliani slängde ut sexindustrin.

Trist att man inte kunde bjuda på mer i effektväg i en sådan här film, då det är därför man kan tänkas kolla på den. Vi vet ju på förhand att den är dömd storymässigt eftersom det är en Hollywood-blockbuster. Något annat jag imponeras av är skådespeleriet, och då menar jag inte Will Smiths som är ganska okej, utan hundarna Abbey och Konas som spelade Schäfern Sam. Snacka om duktiga vovvar. Annars är det som vanligt i en sådan här film lite schyst action samt ett manus som perverteras sönder och samman av PK-poliserna för att passa en så bred hjärndöd massa som möjligt. Jag rös lite av alla Gud- och 9/11-referenser som droppades och som ni förstår var det rysningar av obekväm pinsamhet och inget annat.

Är det Abbey eller Kona? Duktiga skådisar är de i alla fall båda två, de hyndorna.

Svaret på frågan i första stycket ovan bör alltså bli: nej! Den här filmen är långt ifrån samma klass, men eftersom betygssytemet här på Udda Film är relativt ger jag ändå denna rulle hyfsat betyg för sin hjärndöda underhållning.

BETYG: 3/7 Tillrättalagt utav helvete förstås och löjliga CG-figurer men ändock rätt schyst underhållning och jättefint skådespeleri av schäfrarna.

Den här scenen var avgörande för filmens existens.

Löjlig dataråtta.

Frågan är vad som var mest pajigt: Att Will Smith blev förtjust i den här skyltdockan eller att han aldrig tog med sig nån porr hem från DVD-butiken?

Är det manuset de skannar?

Löjlig datahund.

Superlöjligt datamonster.

'Splosions!!!

Lång trailer.