What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 28 september 2010

GOLDEN NINJA WARRIOR (1986) Hong Kong, 85 minuter. Regi: Joseph Lai & Godfrey Ho.



Total ninjaförvirring!

 Ninjabatalj!

Sherri (Queenie Yang), som tillhör Golden Ninja-ordern, får meddelande om att hennes far har mördats och reser till Hong Kong för att hämnas. Den som ligger bakom mordet är den ondskefulle bossen Eagle som förutom mord även sysslar med trafficking och våldtäkt. Även polisen försöker komma åt Eagle och de slår till mot en bordell samtidigt som Sherri infiltrerar den och sparkar duktigt med röv. Polisen skickar en av sina män att försöka ta reda på mer om den mystiska damen som så oannonserat hjälpt dem i deras brottsbekämpning. Efter hand blandas även två ninjaklaner in i striden. Dels Sherris Golden Ninja-order med hennes gode vän Michael (Donald Owen) i spetsen och dels Red Ninja-ordern som samarbetar med Eagle. Dessa två klaner har en lång historia av stridigheter sinsemellan. En salig hongkongröra uppstår!

 Något misogyn scen där trafficking-offer ska fostras.

Det dröjde inte länge innan man tappade "tråden" här och mest ägnade sig åt detaljstudie som bestod i garv åt omotiverade fenomen. Det var dock längre mellan skratten än normalt i en film Godfrey Ho har haft att göra med. Den kändes inte heller som en sammanslagning av olika filmer, vilket är ett signum för Ho, även om inledningen hade hämtats från bl a "Ninja Terminator" och var tämligen omotiverad. Nej, den här kändes mer som en vanlig kung fu-rulle man av nöd slängt in en del ninjaelement i. Trots tokiga ninjatrollkonster som att byta kläder från "civilt" till ninjadress i ett dåligt gjort jump cut, saknades den där klassiska ninjamystiken. Det blir rätt långtråkigt i soppan av usla scenbyten och karaktärer som dyker upp från ingenstans.

 Det är viktigt att ha en whitey med i ninjafilmen.

Det positiva är de pajiga slagsmålen, fullkomligt omotiverade scener och den totala frånvaron av politisk korrekthet. Jag har sett på nätet att många störde sig på nakenscenerna och alla grova fall av kvinnomisshandel. Äsch, säger jag, de är så pajiga och härligt omotiverade på ett superexploativt sätt att de bara blir roliga. Ett härligt exempel är när polisen gör razzia mot hotellet där traffickingen pågår och en av underbossarna och hans sadistiska dam ska mörka sin verksamhet genom att spela kärlekspar i ett av hotellrummen. vad gör de då? Jo, de tar av sig alla kläder och inleder ett passionerat samlag, som polisen ändå inte ser när de knackar på dörren för då skyler sig damen när underbossen går och öppnar. Ehh...okej? Det är också rätt snyggt att man har speedat upp fajtscenerna så de liknar Benny Hill-sketcher. Sedan har vi förstås alla underbara ljudeffekter. Klassiska överdrivna hongkongljud som här når nya höjder när t o m ljudet av en bildörr som smälls igen låter som en rallarsving. Gotta love it!

BETYG: 3/7 Uselheten räcker inte lika långt som vanligt i denna Ho-film utan blir rätt tråkig på sina ställen. Det finns dock en del komiska detaljer som räddar filmen.
 
 Finns det rök finns det ninja.

 Isch!

 I den här scenen arrangerar bovarna en fullkomligt meningslös charad för att kidnappa vår hjältinna.

Sherri har fått på sig sitt fina Björn Borg-pannband och ett par solbrillor på sniskan. 

 Huga! En dreglande våldtäktsman.

 Lite jobbig comic relief här...

 Björn Borg-ninja i hotpants framför (och i) futuristiska hus vi sett förut.

"Hmm, vart tog hon vägen?" 

 Antik stridskonst framför futuristisk miljö. Ack, en sådan bildpoesi!

Kolla in smakprovet.

söndag 26 september 2010

A BEAUTIFUL DAY TO DIE! (2004) USA, 14 minuter. Regi: Hank Samuels & John Marshall.



Fantasilös amatördynga.

"Plocka plocka kottar, la la la..."

Porrbimbo (Savannah*) plockar kottar i skogen och upp dyker en jägare med en pilbåge. Jägaren skjuter porrbimbon och tittar på när hon dör. Väntan avbryts av att hon inte vill dö oskuld och ber honom knulla henne, vilket han går med på (nej, ej hardcore!) Jägaren hänger sedan helt utan anledning upp porrbimbo i slaktanordning. Han avslutar sitt verk med att spetsa porrbimbo med en påle och grilla henne över öppen eld.

Bra träff med pilen! Kunde ha blivit segt om den tvingats penetrera silikonet också.

Vilken jävla dynga! En fullkomligt meningslös kortfilm som i princip bara gick ut på att visa barbiedocksbimbon naken samt stolt visa upp sin förmåga att göra en variant på den berömda pålningsscenen i "Cannibal Holocaust". Ja, stolta måste de verkligen vara då vi får se den pålade kvinnan ur alla möjliga vinklar under en bra stund. Spännande? Upphetsande? Roligt? Svaret på samtliga frågor är självklart "NEJ"! Behöver jag lägga till at kameraarbete och skådespeleri var crap? Nej, jag tänkte väl det...

BETYG: 1/7 Poänglöst när fantasilösa amatörer leker gore-film.

"Please fuck me...I don't wanna die a virgin!" kvider våpet precis efter att hon bett sin baneman rädda henne.

Här börjar en orgie i självbelåtenhet. "Titta vad coola vi är som får det att se ut som vi spetsat en naken kvinna!"

I alla möjliga vinklar...

Hallå, sammanhang??? Suck...vilka jävla idioter...

*Nej inte DEN Savannah...

fredag 24 september 2010

ALICE IN ACIDLAND (1969) USA, 54 minuter. Regi: John Donne.



Ack detta förfall!!!

Alice: glad och oförstörd.

Alice (Colleen Murphy) är en städad ung dam som lockas in i en värld av alkohol, droger och syndig sex. Ja, hon går från första groggen till lesbisk sex som en ferrari går från 0-100. Hennes "förfall" eskalerar snabbt då hon röker en joint och blir "hippie" på en pisskvart. Inte nog med det, hon träffar en dålig snubbe som heter "Animal" (Roger Dentry) och ger sig hän i passionerad sex mitt bland kamraterna! Kronan på verket är när hon introduceras till LSD:ns sköna värld. Ska hon verkligen överleva?

Hitlers lilla Bubbla!

Den här filmen börjar bra med en förebrående mondo-aktig berättarröst som ledsagar oss genom Alices introduktion till den "smutsiga" världen. Samtidigt ser vi bilder på ovanstående aktiviteter och lyssnar på ett käckt jazzigt soundtrack. Det är även härligt att höra Alice beskriva den sköna känslan av att bli full eller drogpåverkad. Men vid scenen där Alice ger sig hän med "Animal" är det slut på det roliga. Här vidtar nämligen en 20-minuters grovhångelscen! Sakta hånglar fyra par av varandra kläderna samtidigt som vi lyssnar på cheesig striptease-musik. Här plockar jag faktiskt upp min TV-bilaga och börjar slöglo i den samtidigt som hånglet rullar vidare i rutan. Det är naturligtvis detta som är den egentliga poängen med filmen: att visa upp nakna kvinnor. Föga förvånande, jag hade dock inte väntat mig ett sådant händelselöst hångelmaraton. Några halvskojiga saker händer efter detta men filmen har naturligtvis tappat den lilla fart den hade i och med nakenbrottningen. Filmen avslutas även med ett 10-minutersflumklipp då Alice trippar full fullt och då givetvis hallucinerar om nakna kvinnor. Det som är så "effektfullt" med denna rulle är att när Alice börjar trippa byter filmen från svartvitt till färg! Wow! Sista scenen är en skön avslutning på filmen där man får veta vad som väntar om man ger sig in i det fasansfulla träsket...

BETYG: 2/7 Härlig början med cheesig mondo-karaktär men tvärnit en dryg kvart in i filmen då den förvandlas till en nakenhångelorgie.

"Hö hö, ska ni ha lite brudar?"

Alice ser ut att må lite tjyvtjockt.

"Bäst vi tar av oss alla kläder och badar lite", manar hennes lesbiska kamrat på.

Rock'n'roll-tobak förvandlar den förståndiga Alice till en sexgalen hippie!

Inga hämningar alls. Ack o ve! Mong...förlåt, Kungarna av Tylösand skulle blekna!

Alice lesbiska kompis sitter och ler på ett naturligt vis.

Dessa lustar! BEGÄR!!!

"Animal" är en total hippie...

Ja, alla är råhippies som ni kan se...

Allt blir så mycket mer spännande med lite syra.

Glamrockvideo? Nej, Alice trippar bara en smula.

Men vad fan har hänt med allas vår Alice?

NEEEJ!!! Hur kunde det gå så fel!?!?!

onsdag 22 september 2010

STILLE NACHT (1969) Österrike, 6 minuter. Regi: Otto Mühl.



Julmys med Otto Mühl!

Naturistisk julefrid.

Den här filmen är helt enkelt ett kort litet dokument över en av Otto Mühls chockerande performances. En väldigt skakig handkamera följer det bisarra skeendet till tonerna av julklassikern "Stilla Natt", fast då givetvis på tyska. Mühl och en kvinna är nakna och går till sängs. Plötsligt släpas en levande gris in och slaktas varpå kvinnan, numera utlyft ur sängen, överöses med blod och inälvor. Mühl häller sedan mjöl (tror jag) på den geggiga kvinnan för att få till äkta snöig julstämning, klättrar sedan upp på en stege och urinerar på det levande verket.

Paret tar ett efter-sex-bloss i sängen, dock utan att ha haft sex innan.

Ja, det är lite svårtolkat då jag inte är speciellt bevandrad i Die Wiener Aktionismus* märkliga verksamhet och utan någon som helst bakgrundsinformation ter sig det här vidriga spektaklet endast som perverterat effektsökeri. Ja, det är sinnessjukt, men även sinnessjuka kan ha något intressant att säga ibland så det är ju lite synd att jag inte är mer påläst. Eftersom detta är totalt galet och uppseendeväckande blir det ju också kittlande och intressant ur en tågkraschsynvinkel. Det är dock ganska svårt att följa tokerierna dels p g a nämnda handkamera och dels p g a att kopian jag tittade på var en urusel flv-fil som var rena rama pixelmosaiken. Det hände några saker utöver de jag nämnde ovan som bl a  vad som ter sig vara en upprörd åskådare som rycker tag i Mühls mjölpåse men då själv snabbt dränks i ett mjölmoln. Just mjölpartiet är lite intressant då det faktiskt blir en rätt vacker installation då kvinna ligger där i sin sörja dock täckt av ett tunnt mjöltäcke. Nästan som en perverterad julkrubba. Kanske fanns det någon sådan tanke? Inte fan vet jag och detta påstående är väl lika upprörande som att tycka att svarta SS-uniformer är bland det stiligaste som finns! Tänk estetik nu era trångsynta stackare...

Ja, gissa själva vad det här är.

Det är nog bra att filmen är så kort. Det blir mer slagkraftigt då och chockeffekten blir större. Dessutom hinner man inte tröttna på äcklerierna, vilket annars skulle vara en uppenbar risk.

BETYG 3/7: Rent filmiskt är det skit. Det är perverterat och sjukt, men därmed också lite spännande.

Inte för att man är i närheten av att se vad jag menade i texten, men här har vi "julkrubban".

Indignerad åskådare får en Tony Montana-behandling!

*Konstkollektivet Mühl ingick i här.

måndag 20 september 2010

THE KILLING OF SATAN (1983) Filippinerna, 93 minuter. Regi: Efren C. Piñon.



"Effektfull" kamp mellan det goda och det onda.

Magiprinsen flankerad av sina hejdukar.

En nyss frisläppt intern som heter Lando (Ramon Revilla) utses av sin döde farbror att bekämpa ondskans makter. Priset är högt då hans son mördas, hans fru misshandlas grovt och hans dotter kidnappas. Ondskans anhang leds av en typ som kallas Magiprinsen som mycket riktigt besitter magiska krafter som han gärna plågar folk med. Men Magiprinsen är bara en försmak inför slutbataljen med Hin Håle himself!

Asiatisk gore möter Tom & Jerry.

Vilken smörja det här var då! Redan i början av filmen känner jag hur jag förlorar fokus då det är allmänt rörigt och tråkigt. Naturligtvis kommer det inte som en chock att filmmakandet är på absolut bottennivå med färglösa karaktärer som tolkas av urusla skådespelare, specialeffekter som kunde ha gjorts på Hjärpens Fritidshem, ljudeffekter recyclade från 50-talet samt en budget motsvarande en dajmstrut. Allt det här låter ju som en grundplåt för en fantastisk film men faktum är att det här är en sådan där film som man "ska" skratta åt för att den är så dålig, men jag sitter bara och kollar på klockan. Visst, vissa av specialeffekterna är skojiga som t ex farbrorn som blir mosad av ett "stenblock" men transportsträckorna mellan kalkonroligheterna är förödande tråkiga. Asiatisk rörighet och långtråkighet när den är som värst. Det hjälper ju inte heller att man slängt in några scener där man på ett högst osmakligt sätt misshandlar och slår ihjäl livs levande ormar. Dessa stackars djur har ju inte så högt värde i den här regionen, eller ja, INGA djur för den delen.

BETYG: 2/7 Tråkig och rörig kalkon som till viss del räddas av fruktansvärda specialeffekter och uselhet. Snabbspola!!!

Vår hjälte Lando till sängs med sin döde son... Say no more.

"Kanske Jesus blir glad och hjälper oss om vi formerar ljusen fint så här?"

What!? En asiatisk Jason flyger upp ur plurret. Fast det skulle även kunna vara Toxic Avengers oäkta son.

Farbror blir vindögd av ondskefull telepatiattack från...

...den här liraren!

Specialeffekter som får Pixar att skita löst i gosstrosan.

Djurplågeri är inget man reflekterar över i den här produktionen.

Den här typen var orm alldels nyss. Nu är han en ful liten man med ett inbyggt pungskydd.

Ett gloryhole i kinden.

Satan är en tanig liten man!

Här skjuter de nån jävla ectoplasma på varandra eller nåt. Effektfullt är det i alla fall!

Oj, här har Satan blivit en knubbig asiat. Fan också! Nu får Sverigedemokraterna vatten på sin kvarn...

För er som inte orkar ta er igenom hela tråkiga filmen finns ett schyst sammandrag här.