What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 16 augusti 2017

RAMMSTEIN: PARIS (2016) Tyskland, 128 minuter. Regi: Jonas Åkerlund.



Kiss can suck our collective ass!

Mäktigt intåg.

Konsertfilm med tyska bandet Rammstein inspelad under två kvällar i Paris 2012.

Får partidagarna i Nürnberg verka lama.

Udda Film bryter ny mark och ger sig på en konsertfilm. Det råkar bli så då vi gillar både Rammstein och mycket av vad Jonas Åkerlund pysslar med. Nu när regissören slagit på stort och tillfälligt lämnat det lilla musikvideoformatet blev vi ju förstås nyfikna.

Här känner Jonas Åkerlund det tunga arvet från Leni Riefenstahl.

Självklart beror mycket på artisten när en konsertfilms kvalité ska bedömas och med Rammstein är det ju svårt att göra fel. Tyskarna bjuder ju på världens bästa rockshow. Något som de giriga gubbjävlarna i Kiss bara kan drömma om i sina våtaste dollarfantasier. Alltså hade Jonas Åkerlund en guldklimp att jobba med. Utmaningen bestod snarare i att göra detta spektakel rättvisa (och att inte få dyra kameror uppeldade i processen). Ambitionen var också att verkligen göra en konsertFILM och inte bara filma en konsert. Det har Åkerlund lyckats riktigt bra med.

Till är alltid väl förberedd.

För att krydda anrättningen lite extra har regissören uppenbarligen lagt till sekvenser filmade utan publik. Detta för att exempelvis få coola närbilder att klippa in. Vidare har man lagt på en del VFX som t ex en fladdrande ormtunga på sångaren Till Lindemann. Man flirtar lite med konsertfilmklassikern "The Song Remains the Same" när man slänger in lite psykedeliska spegeleffekter och ljudet har förstås manipulerats en del med pålagda effekter.

Märk väl hur herr Kruspes stiliga frilla är anpassad efter kragfyverkerierna.

Man kanske kan tycka att en hel del går förlorat i det höga MTV-aktiga klipptempot men det är här vi tycker man gör en FILM istället för att filma en konsert. Detta förmedlar även en känsla av hur sinnena attackeras på en konsert som annars är svår att återge. Vi tycker att Åkerlund gjort ett alldeles utmärkt jobb med att fånga den eldsprutande tyska spårvagnens själ och vi tyckte det var en mysig gest att under de evigt långa eftertexterna glida runt i publikhavet och på ett personligt sätt fånga upp bilden av det extatiska Rammstein-fanet.

Till i en glad pose.

Ska vi gnälla lite (och det ska man ju...) så är väl Tills sång lite låg i mixen och självklart saknar vi fortfarande vår gamla favorit "Zwitter" i det pärlband av hits som spottas fram, men det var ju väntat. Positivt var ju att den ultralökiga låten "Frühling in Paris" faktiskt gjorde sig mycket bättre live och det blir ju förstås lite sentimentalt då de dammar av den bara för parispubliken.

BETYG: 6/7 Stark sexa på denna fantastiska konsertupplevelse som är den perfekta lösningen för åldringar som inte längre orkar stångas med kidsen på plats.

Det tyska ambulerande stålverket.

"Äkta" fans rasar när de ser detta!

Ha ha. Suck it Madonna! Här kan vi snacka om "strike a pose".

Flake kombinerar jobb och motion på ett effektivt sätt.

Ibland står Flake upp mot Tills eviga förtryck.

Sååå...du spottar lite eld Gene? Vad gulligt. Lycka till med ditt cover-Kiss!

Vem behöver "Game of Thrones"?

Din nye TV-kock: Till Lindemann.

Dags att få fart på koket.

Dags att FÅ FART på koket.

"Det är Rrrobin Hoooood jag vill ha!"

Så fungerar en pilbåge...

Grabbarna tar Ace Frehleys lilla trick till nästa nivå.

Tyskarnas marscherande stöveltramp är långt mycket populärare nu i Paris än 1940.

Se bara. De älskar det!

"Nalles Show" om Jugge Nohall fick bestämma.

Inte alla får lira i ett inferno.

De "äkta" fansen blir riktigt kränkta över detta!

Oops! Flake får en ofrivillig tysk reflex.

Crowdsurfing är bekvämare i en gummibåt.

Ja jo, de är ju trots allt tyskar.

Till kan trots allt inte hålla tassarna borta från Flakes läckra röv.

Lite intimare med de drygt 20 000 personerna.

Apropå intimt...

Till är riktigt glad över att vara tillbaka i Paris.

Rammsteins koncept bygger på intimitet mellan män...

...och brudarna älskar det!

Till blir lite generad när han inser dikotomin mellan hans ålder och löspenislekar.

The song remains the same same but different.

Lite green screen. Kommer de "äkta" fansen gråta nu eller märkte de kanske inget? 😊

När Till inte snuskar sig är han en riktig ängel.

Whöt!? Flake amputerad??? De "äkta" fansen känner behov av att näthata!!!

Till brinner verkligen för sitt jobb...Nä fy fan! Förlåt för den.

Rammsteins medlemmar är medelålders män... 😃

Bland busschaffisarna finns både en "Lemm" och en "Stake".

Teaser

Bio-teaser

Trailer


Wollt Ihr das Bett in Flammen Sehen?

Tyskt stöveltramp i Paris!!!

Du Hast

Mutter

Mann Gegen Mann

söndag 13 augusti 2017

AMERICAN BURGER (2014) Sverige, 77 minuter. Regi: Johan Bromander & Bonita Drake.



Swinglish burger

Lazy casting director's A-Z: Gå till Specsavers och tjacka brillor. Nörd = klar.

En amerikansk skolklass åker på bussresa till ett östeuropeiskt land och först på programmet står ett besök på fabriken som tillverkar den lokala läckerheten American Burger. Eleverna får snabbt lära sig vad som gör burgaren så amerikansk.

Aggy K. Adams a.k.a. Aggy Kukawka a.k.a. Aggy Kuk (Ja, på riktigt!)

Och så var vi där igen. Vi valde alltså återigen att slänga på en skräckKOMEDI. Trots bättre vetande. Till vårt försvar får vi säga att det faktum att det var en svensk produktion väckte vår nyfikenhet. Sverige har ju på senare år väckts ur den eviga skräckslummern som plågat vårt land och man har med den allt billigare teknikens hjälp börjat spotta fram mer eller mindre bra skräckfilmer här i Svedala.

Fjärtskämt? Check.

Synd att man här ska ge sig på skräckfilmens lägsta form: Komedin. Från första sekunden bjuds vi på det buskisartade överspelet som är den korkade komedins kännetecken. Det blir förstås också superlöjligt när svenskar ska spela amerikaner - med svensk brytning. I "Evil Ed" hade man i alla fall den goda smaken att dubba över Gert Fylking & co. Castingen är inte heller någon höjdare då vissa rollbesättare har svårt att förstå att det inte räcker med att placera ett par glasögon i nyllet på en person för att denne/denna ska bli en tönt.

"Ja! Vi tar nån som ser ut som en pojkbandssnubbe som får spela nörd."

Inte heller har man valt att rädda spektaklet med T&A för man har ju varit "smartare" än så och lekt med konventionerna där flickor omotiverat får kläderna avslitna. Madeleine Borg spelar en bimbo som undan för undan får klädesplagg sönder- och avslitna i skogen och det är gjort på ett på-näsan-komiskt vis så även den mest utvecklingsstörde ska förstå att man inte menar allvar. Nåja, till slut har i alla fall Madde rumpan bar men vi får se mer av Benjamin Brooks "nördiga" nakna lekamen, vilket kanske glädjer vissa.

Hilarious att hon smetas på vindrutan när bussen stannar.

Kameraarbetet är i alla fall gött och man har gjort ett bra jobb med koreografin i en scen som går i slowmotion och där blir de flygande kropparna faktiskt snudd på roliga. Filmen har en varm orange and teal-look som gör sig fin i de jämtländska skogarna men hudtonerna blir lite farligt nära Björn Ranelid.

BETYG: 2/7 Riktigt bra betyg för en skräckkomedi trots allt...

Ja, så jävla skitkul att vi tar det en gång till... Zzzz....

Tokroliga CP-ryck. Hhhh....

Det här är faktiskt lite kul. Oortodoxt ställe att bli huggen på.

Hijinks i de undersköna jämtländska skogarna. Här funkar ju gradingen fint.

Trots att döden lurar runt hörnet finns det tid att fnissa åt påpissad kille.

Tokskojigt...

Jovisst. Så kul att vi tar en till...

Norr om Stockholm finns det en del jääättelånga raksträckor kids!

Svensk natur!

Vacker koreografi i slo-mo.

Benjamins "nördiga" kropp on display.

Statisten längst till vänster gav tidigt upp att jaga bussen.

Just det kids, det är en stämpelklocka där till höger. Ni kom ihåg det? Bra!

Trailer

Hela filmen.