What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 25 maj 2017

PASS THRU (2016) USA, 88 minuter. Regi: Neil Breen.



The Lord of the Breeniverse

Tillbaka i nevadaöknen med The Breenster.

En kosmisk artificiell intelligens (Neil Breen) kommer till jorden och besätter en utslagen knarkares kropp. Mänskligheten är på väg att gå under p g a ondskefulla människor och korruption. Den artificiella intelligensen har kommit för att ställa saker till rätta och leda människorna i rätt riktning igen.

Ovanligt lite laptopar i den här rullen. Neil verkar ha fått spons av Acer.

Och så har vi kommit fram till den senaste Breen-rullen och enligt hans logik ska denna vara den i särklass bästa. Ni som nu har sett "The Breenius" alla mästerverk vet att A: Hans logik inte riktigt följer konventionell sådan och B: Att detta definitivt inte är den bästa Breen-våfflan.

Neil vet hur man kokar knark!

Tyvärr har "The Breenster" fått ett återfall vad beträffar dille på springa-i-öken-bilder, likt i Double Down (2005). Han har dessutom sprättat iväg sin arkitektlön på en drönare så nu får vi "njuta" av otaliga drönar-shots på vår hjälte i öknen. Breens illusion om att han utvecklas med stormsteg under varje filmproduktion kanske inte riktigt lirar med verkligheten då vi snarare noterar en tillbakagång i hantverket. Redigeringen är hemsk och ljudskillnaderna i de olika klippen i en och samma scen är flagrantare än någonsin.

Se hur han vant hittar venen i den tydligt sönderknarkade armen.

Han är dock en fena på att hitta fenomenala skådespelare. Kathy Corpus, som spelar den kvinnliga huvudrollen, utmärker sig genom att skrika fram varenda replik hon har. Kan Breen ha regisserat henne att göra det? Njae, varför skulle han göra det? Däremot kunde han ha sagt åt henne att dämpa sig ett hekto men han kanske tyckte att hon var inne i ett vackert flöde...

Breen blir så tokhög att han ser skuggor av Star Trek-skepp passera.

Tyvärr är det inte så mycket fokus på interaktion mellan skådisar som i exempelvis Fateful Findings (2013) utan här blir Breen totalesoterisk och hans rymdmysticism tar över. Han håller revolutionära brandtal framför green screen (som vanligt) och vi ler lite när vi minns hans utsago om att ingen av hans filmer är lik den andra. Jo Neil, ALLA dina filmer handlar om samma sak och är lika monstruöst producerade. Vi älskar fortfarande Breen men detta var nog den sämsta av de hittills fyra episka mästerverken.

BETYG: 3/7 Mycket svag trea men eftersom vi har fjalle för Breen ger vi överbetyg.

Plötsligt dyker en cartoon-tutte upp!

Vad kan vara bättre än EN Breen?

Känsliga SD:are varnas - flyktingar!

Uppenbarligen inte en Acer-laptop med tanke på tejpad logga.

Nämen kolla! Det kära gamla knark/mjältbrandspaketet gör comeback. Lite medfaret bara.

Inte ska väl den arga damen skjuta det lilla barnet???

Oh no! Men eftersom det är ett barn är mynningsflamman cartoonig.

"Kolla! En cartoon-tutte!"

Kvinnorna skriker av fasa när de stängs in i lastbilen...förutom en som inte kan hålla sig för skratt.

En magisk tiger i öknen. Hur kan man se att den är magisk? Jo den har en annan vitbalans.

När man kommer närmare den magiska tigern ser man att den har lite vinter med sig.

Breen luftar sin nya GoPro-drönare - om och om igen...

"Jag KAN göra film. Jag är inte rädd..."

Är det Neil Breen eller är det Neil Young?

The Breeniac visar lite coola partytricks. Kolla in impet på bimbon.

Den magiska tigern smälter sömlöst in.

Professor Breenenstein ger oss en crash course i kvantfysik på detta pedagogiska sätt.

Är det månne ett Breen-ritat hus vår vän har green screenat in?

Hollywoodska explosioner!

Breen håller ett revolutionärt brandtal - i FEM minuter, i den vackra green screen-miljön.

Kolla där då! Den gamla ärmlösa hjälteskjortan.

Ja just den.

"You are now free of PTSD." "Thank you for freeing me." Hade det varit Indonesien hade Breen strypt killen med en ståltråd och killen hade fortfarande tackat honom. Gangster!*

Lika dåligt sikte som metal-kidsen som försökte ta livet av sig. Men mynningsflamman är fin!

Romantiskt när de går genom likfältet mot cartoon-tutten.

För lite extra feeling slänger vi på ett norrsken också.

Trailer där Breen förklarar sin...slutgiltiga lösning!

Alternativ trailer med telefonljud. "The cleanse has begun!"

Neil förklarar här hur fantastisk rullen är när han försöker ragga crowdfunding-medel. Notera att han säger att filmen är "10 000%" bättre än den förra!

Update med Breen. Han är verkligen dedikerad filmmakare då han pallar att sitta 300h framför Adobe Premiere. LOL!

*Se dokumentären "The Act of Killing" för förklaring.

tisdag 23 maj 2017

FATEFUL FINDINGS (2013) USA, 100 minuter. Regi: Neil Breen.



Rage against the laptops

Den där skallen känner vi igen - och nu rör den på sig!

Som barn upplever Dylan en magisk tid med sin jämnåriga flickvän Leah. Ja, de två barnen hittar nämligen en magisk svamp som innehåller övernaturliga hemligheter. Leah flyttar dock och Dylan lämnas ensam kvar. Vid vuxen ålder blir Dylan (Neil Breen) påkörd och allvarligt skadad och endast de magiska krafterna från svampen håller honom vid liv. Han återhämtar sig förbluffande fort och lägger sitt arbete som firad författare åt sidan för att istället ägna sig åt att hacka företags- och regeringssajter i syfte att exponera den omfattande korruptionen. Det finns dock krafter som vill stoppa honom.

Magisk svamp...magic mushroom...ja ni hajar.

Ja det låter väl som en helyllehistoria? Er favoritarkitekt (Ja vi har kollat upp honom lite) är tillbaka på vad som nu får betäcknas som en inofficiell Neil Breen-festival här på Udda Film. Vi har smått förälskat oss i denna virrpanna som lägger hela sin arkitektlön på Arri-kameror, skådislöner och catering. Jajamensan! Han är mäkta stolt över att ansvara för riktigt professionella filminspelningar. D v s inte i bemärkelsen att filmerna är välgjorda utan snarare att det är en arbetssituation där alla faktiskt får betalt. Bra jobbat Neil!

"Sieg Heil min älskade!"

Vi tycker på sätt och vis att den här filmen är ett kliv tillbaka i utvecklingen jämfört med Double Down (2005) och I am Here....Now (2009) då Neils karaktär är en vanlig dödlig - dock med magiska krafter. Men å andra sidan, hur toppar man megalomanin i att vara en gudsgestalt som i den sistnämnda våfflan? Skådespeleriet når däremot nya nivåer då det ser ut som om Breen castat porrskådisar i vissa roller. Självklart är agerandet i paritet med den beskrivningen också. Regin är lika plågsam som vanligt med akward-VM i märkliga scener, särskilt då i den härliga spontana sexscenen när laptopar ryker och kläder tafatt slits sönder (bara för sönderslitandets skull, inte för att de ska av). Klippningen är som vanligt helt utan tajming och bakgrundsbruset på ljudspåret skiftar vilt fram och tillbaka mellan de olika klippen i en och samma scen.

Nej Neil NEEEEJ!

Det är så oändligt många märkligheter i en och samma film så våra arma försupna hjärnor kan inte komma i närheten av att komma ihåg alla och denna blogg skulle förvandlas till en bok om man skulle ta med allt. Vi får sammanfatta det hela i att vi gillar att detaljnivån har blivit bättre med fler små skrattframkallande märkligheter men vi föredrog det allmäna storhetsvansinnet i förra filmen.

BETYG: 4/7 Trots att vi lärt oss att älska Breen lite är det inte den konstanta skrattfesten man skulle kunna önska. Den här rullen är med all sannolikhet en sådan som växer för varje visning och skulle därmed kunna höja sitt hyfsade betyg.

Rolls Royce-bruttan kliver ur. Chauffören sitter nonchalant kvar.

Ånej! Den ascoola mobilen ser allvarligt skadad ut.

Ja jo...och även Neil då.

Är han så illa skadad att han måste ha en blöja på nyllet i resten av sitt liv???

Dr. Peruk är osäker.

Som tur är släpper blöjan i alla fall igenom syret...

Väl hemma blir det het duschsex för Blöjnyllet.

Aldrig nån brist på laptopar i Neils karaktärers hem.

Det kan gå åt när man är lite fumlig.

Acting!

"Nu ryker de uschliga pillren!"

Eller kanske inte...när man har en pillerpoppande fruga.

Den magiska svarta stenen (som han fick av den magiska svampen).

Inuti den svarta stenen ser det mest ut som ett österrikiskt fetischrum.

Sideboob!

Nu jävlar ryker laptoparna!

Tokgalen passion à la Breen.

Helt jävla kräjzy!

En "djup" passionerad kyss.

En moralisk botoxman blir djupt chockerad när...

...polarens lilla kåtdotter näckar och vill förföra.

"He killed HIM - SELF!"

"How could you've done this???"

Det hettar till i fetischstensuniversumet.

I det riktiga livet mansfnaskar Neil...

...medan frugan OD:ar.

Vad är det som är så tokroligt?

Salladen har hamnat på sniskan. Helvrickat!

Knasigt kul.

Neil möter spök-ISIS i öknen.

En mystisk man i svart (Hello Johnny Cash!) får mens.

"Hm, verkar som den där Montezuma-hollywoodfrun varit här med en tofs."

Breens karaktär håller skakande presskonferens om green screenens oändliga möjligheter.

Folk som missat green screen-tåget tar förtvivlat livet av sig med inklippta mynningsflammor.

Death by konjak and fiskrensarkniv.

Trailer

Här har någon kokat ner filmen till en dryg halvtimme.

Och här har någon plockat ut sina favoritscener.

Det fina green screen-slutet.

Migrän är en bitch - särskilt mot laptopar.

Breen lackar på förlaget.

Tokroligt deluxe med salladen.

Hela mästerverket!!!