What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 19 mars 2017

GOREBLADE: EP. 1 - DUEL OF THE TITANS & EP. 2 - CHAT QUEST (2007?) Kanada, 4 + 2 minuter. Regi: Adam Brooks, Jeremy Gillespie & Steven Kostanski.



Barbarvardag

Fin logga.

I första avsnittet springer Goreblade (Stephen Gomori) på sin ärkerival Ilias (Matthew Kennedy) och hamnar i en obehaglig konversation. I andra avsnittet är Goreblade ivrig över att delge sitt nya internetfynd till sin cyklopkompis.

"Looky, looky, no hands."

Vi återvänder till Astron-6 spoof-universum och kollar in två tidiga alster som är mer sketcher än filmer. Barbargenren avhandlas här och det på ett extremt amatörmässigt vis, vilket förstås förstärker tramsigheten i det hela.

Episod 1.

De är inte jätteskojiga direkt. Faktum är att setupen är roligast innan själva sketcherna drar igång. Driften med de härligt episka berättelserna är fin och den alltid så viktiga musiken gör mycket. Sedan blir det bara ordinär studentsketch.

BETYG: 3/7 Ja, inledningarna räddar dessa episoder.

Internationell arsenal.

Akward möte, som det heter på svenska.

Goreblade skrider till verket.

Episod 2.

Cykloppolaren.

Goreblade äter i alla fall hälsosamt.

"No hands..."?

Episod 1.

Episod 2.

fredag 17 mars 2017

THE NIGHT EVELYN CAME OUT OF THE GRAVE (1971) Italien, 101 minuter. Regi: Emilio Miraglia.



Engelsk lord ser rött

Den klassiska vaselinlinsen.

Lord Alan Cunninghams (Anthony Steffen) instabila psyke får sig en rejäl smäll när hans rödhåriga hustru Evelyn först visar sig vara otrogen och sedan avlider. För att processa sin smärta tar han hem rödhåriga glädjeflickor till sitt slott, där han piskar och mördar dem. Hans visioner där Evelyn dyker upp vill dock inte upphöra och hans läkare råder honom att snabbt gifta om sig. När Alan träffar blondinen Gladys (Marina Malfatti) och gifter sig med henne verkar saker äntligen vända men märkliga krafter vill gärna motarbeta lordens lycka.

Yup. J&B in da house.

Udda Film är tillbaka i giallo-genren, eller kanske snarare i dess periferi. Den här filmen är mer som en mash-up mellan giallo och klassisk gotisk skräck. Istället för coola maskerade mördare har vi en spöklik stämning på ett gammalt slott. Visst, det finns mystiska anonyma mördare och framför allt exklusiva miljöer med avklädda damer men å andra sidan är ju giallo-genren ganska svårdefinierad. Vi försöker här på Udda Film att vidga våra inskränkta vyer av genren och inse att det inte bara handlar om maskerade svartklädda mördare med handskar och rakknivar, men det är svårt.

In da house finns förstås också en kinky tortyrkammare.

Det som framför allt lyfter den här filmen (förutom den sedvanliga nakenheten) är det vackra fotot och scenografin. Snyggt filmade underbara miljöer som man sedan gett en härlig varm och färgmättad ton, vilket man var så duktig på under den här eran. Mysteriet som pågår i berättelsen känns för oss sekundär till den visuella upplevelsen. För en gångs skull är Bruno Nicolais soundtrack inte så påtagligt, vilket egentligen är hur ett soundtrack ska fungera, men vi har en tendens att kanske lyssna mer uppmärksamt än den genomsnittlige filmtittaren och kan lätt förälska oss i toner som sticker ut - på gott och ont.

BETYG: 4/7 Det här är mer snyggt än spännande men historien rullar på bra och bjuder på en del skojiga vändningar.

Komplett med en flukttron åt lorden.

Safe word?

En mördare sa en gång i en aftonbladetintervju: "Alla killar är intresserade av knivar."

Nätverkande med andra sidan.

Listig!

Aw yeah Evelyn...you can come out of the grave any day you want!

I jämställdhetens namn finns det alltid en kvinna som uppskattar dessa stripshower i filmerna.

Och så börjar ditt personliga Devo-soundtrack rulla i huvudet.

Kanske inte världens hippaste band som underhåller på partyt.

Stajligt värre.

Är man excentrisk lord kan man ha personal som ser ut att vara hämtade ur en Svenska Ord-film.

Generös klänning.

Inte direkt svarta läderhandskar men påhittigt vapen.

Hungrig...och listig.

Lorden gör sitt bästa för att bidra till giallo-stämningen.

Lev snabbt, dö ung - så får du behålla dina vackra vita tänder.

Stajlig trailer.

Lite Nicolai-soundtrack med bilder från lordens myskrypta.

HÄR kan man se hela våfflan.

tisdag 14 mars 2017

MANBORG (2011) Kanada, 64 minuter. Regi: Steven Kostanski.



I en dystopisk green screen-värld

Helvetet på jorden är - green screen!

När demoner från Helvetet, anförda av den onde Draculon (Adam Brooks), tar över jorden dödas brodern till vår hjälte (Matthew Kennedy) på slagfältet. Innan han själv faller offer för självaste Draculon svär han att hämnas. I en avlägsen framtid vaknar han plötsligt till liv igen som hälften människa, hälften maskin. Med hjälp av ett gäng mänskliga motståndsmän är han nu redo att ta sig an demonerna och förgöra Draculon!

Draculon äcklar sig.

Sagt och gjort! Vi klämde ytterligare en film från Astron-6 och den här gången vankades det galen cyborg-action med allt från Robocop-hyllningar till Hellraiser-flirtande. Vi är är kassa här på Udda Film när det kommer till dataspelsreferenser men Astronpöjkarna lär väl ha suttit och spelat ett och annat spel också vilka har influerat vansinnet i den här rullen.

Manborg i en sprejad gammal hockeyutrustning.

Som vanligt är det spoof-/hyllningsspåret som följs här och i den här rullen ser vi prov på ännu roligare dubbning än i (XXXXX). Vi tänker då särskilt på karaktären #1 Man (Ludwig Lee) som till att börja med ser ut som en slags Bolo Yeung-figur men har en fantastisk och "cool" stämma. Fan själv låter av någon anledning som Dolph Lundgrens klassiska karaktär Ivan Drago och Conor Sweeneys karaktär Justice har en usel australiensisk accent.

Klart fascistoida demoner.

Allt i filmen ser superbilligt ut och det är en galen blandning av specialeffekter med tonvis av green screen, taskiga CGI-animationer och även styltiga stop motion-monster. Den hyllade svenska kortfilmen "Kung Fury" är lite inne på samma spår som den här och är definitivt snyggare men denna våffla har ett skarpare öga för vad som är coolt och roligt.

Dr. Scorpius är förvillande lik Dr. Strangelove.

Filmen blir dock lite för action-späckad för sitt eget bästa och bombardemanget av ostiga effekter får en smått avtrubbande verkan. Det är ändå en rolig rulle och direkt efter eftertexterna dyker en skojig fejk-trailer upp för filmen om den tragiske Bio Cop - en film vi gärna ser blir realiserad.

BETYG: 4/7 Stark fyra dock. Effektexplosionen ger tyvärr inte mycket andrum.

Våra hjältar.

Späsijaläffäkter.

Gladiatorerna - om Djävulen får bestämma.

Cat fight.

Den tragiske Bio Cop som dyker upp efter filmen. Gör filmen nu!

Trailer

Manborg presenterar sig.

Här har någon lagt ut en lam PiP-version av filmen...

Fejk-trailern till "Bio Cop"!

lördag 11 mars 2017

COOL GUYS (2010) Kanada, 29 minuter. Regi: Astron Smithee.



Studentkomedi

Mot stranden!

Två töntar och deras partyfarbror drar från storstan för att ikläda sig nya roller som coola typer. Tyvärr ser deras vardag ut att upprepas när de stöter på den glassiga semesterortens borgmästarson som är kung på stranden.

Strandparty.

Ja just det. Vi harvar vidare i de tunnisade komedimarkerna men detta beror bara på att bakom regissörspseudonymen råkar gänget på Astron-6 gömma sig och som ni som läste förra recensionen -The Editor (2014) - vet råkade vi uppskatta deras humor.

Prep-asshole med preppigt knuten tröja - på stranden.

Nu är det här långt ifrån samma budget och kvalité som i ovan nämnda film men man måste väl börja någonstans. Dessutom är Xvid-kopian man kan ladda ner på deras hemsida inte den bästa.

Brudspaning.

Nu när vi sett två av Astron-6 rullar anar vi att deras stenhårda nisch är, vilket tydligen varit visionen från början, att spoofa/hylla gamla genrefilmer. Här är det ostiga gamla college-/ungdomstöntvåfflor som avhandlas och bara för den goda sakens skull har man även slängt in en skvätt gore. Alltså har vi de klassiska töntarna som alltid blir hunsade av preppiga kräk; vi har beach-brudarna och kass 80-talsmusik. Våra hjältar bildar vartefter ett band som framför en usel dänga som trots sitt totala amatör-sound direkt sätter sig på hjärnan.

Hijinks!

Nu är det här ingen superhöjdare men den är ändå charmig i sin hyllning av usla gamla ungdomskomedier och som vi redan vet gick ju pojkarna vidare till större dåd. Vi ser fram emot att kolla in fler filmer ur deras katalog. Kanske redan i nästa recension?

BETYG: 3/7 Inte skitrolig precis men en skön blinkning till svunna tider.

Networking.

Hur man raggar.

Mer brudspaning.

Party!

Party?

Pontiak skulle bli stolt.

HÄR hittar du hela filmen samt en trailer.